Art Deco

Vad ska man säga... nu väntar ett slag på Stamford Bridge på Valborgsmässoafton.

Fotbollskväll och Kobra ska byta redaktioner med varandra för ett program. Ett Kobra lett av Mats Nyström lockar väl i och för sig men även om Sladjan Osmanagic är bra på det mesta så lär Chris Härenstam sopa bort alla förutsättningar för en relevant kulturanalys. Däremot ser jag mycket fram emot Kristofer Lundström i Fotbollskvällssoffan.

Tydligen ska programmet handla om pengar inom fotbollen. Tyvärr ett ganska uttjatat ämne, men förhoppningsvis får vi se ett oväntat perspektiv på diskursen. Fotboll och ”kultur” har ju det gemensamt att det ofta handlar om stora pengar för vad som för den oinsatte är godtyckligt. I konsten ett uttryck eller en kommentar, i fotbollen en prestation eller en föresats.

Men det finns många andra berörningspunkter. Inom kultur talar man allt som oftast av 'estetik'. Samma fenomen vore intressant att betrakta inom fotbollen. Hur långt kan man teorietisera angående idrottsutövnings skönhet? Är det endast matematik, statistik och lojaliteter eller finns det något mer där? Med största sannolikhet ja.

Baserat på just denna estetik bottnar kulturdebatten nästan alltid i begreppet 'smak', något som också är applicerbart på fotboll. Är det till exempel en tillfällighet att olika personer tycker att olika spel är olika goda, vackra. Bottnar skillnaderna endast i subjektiviteter i förhållande till lagen eller har faktiskt olika människor olika preferenser när det kommer till spelupplägg? Hur påverkar effektivitetsaspekten denna frågeställning? Och hur kommer det sig att det nästan alltid lönar sig i längden att spela fotboll på ett sådant sätt som upplevs som snyggt? Vilket kom först, skönhet eller effektivitet? Vad är det för skillnad på tysk och brasiliansk skönhet/effektivitet? Liksom det ibland kommer konstnärer som omvärderar vår syn på kultur kommer det ju ibland spelare som med en ny syn, speluppfattning lägger om paradigmen för hur fotboll spelas, så helt olika är inte begreppen.

Dessutom vore det naturligtvis fett om kobraredaktionen kunde diskutera modeaspekten av fotbollsuniformerna, kanske speciellt landslagströjorna. Hur soft vore det till exempel inte om det svenska landslagets dräkter designats av någon svensk modeförgrundsgestalt? Tänk vilken pr för ”det svenska modeundret” det vore om Källström och kompani lirade i acne, whyred eller Jenny Hellström. Weekday har ett erkänt fotbollsintresse (de är även nyligen uppköpta av H&M vilken bör göra att man skulle kunna konkurrera med Umbro om sponsorsummor). Även We vore oerhört intressanta. Med tanke på de tankegångar som vädrades i Velvet känns det som att utmaningen att designa landslagsdräkten borde tas emot med öppna armar av den svenska formgivningsindustrin.

Kobra-/Fotbollskvällskiftet känns faktiskt helt naturligt och tidstypiskt. Fotboll har de senaste åren fått högre status. Det är svårt att peka på var det började. Det svenska landslagets framgångar har del i äran, det välskrivna och ofta insiktsfulla magasinet Offside likaså. Marcus Birro älskar italiensk fotboll och skriver om ångest. Fotboll som kulturyttring har gått från de negativa aspekterna av folknöje till de positiva. Det anses inte längre främmande med relativt djupgående analyser av fotboll. I synnerhet inte de politiska, sociala eller kulturella aspekterna av den enda riktiga världssporten.

Zlatan Ibrahimovic blev via debatten om integration kramad av den svenska intellektualian. När Zlatan fick Jerringpriset var det faktiskt lite gåshud, just därför att folk från hela sveriges spektra såg honom som vinnare. Från barn och fotbollsfans till invandrare och tänkare till esteter och politiker. Man skulle kunna säga att han fick priset både på en konkret och abstrakt nivå. Paralleller kan dras till damfotbollens ökade intresse. Det är kanske inte världens bästa rent sportsliga upplevelse, men faktumet att framgångar för damlandslaget är både idrottsligt och filosofiskt goda får iallafall mig att applådera dem.

Tyvärr finns det fortfarande strömningar inom kulturdebatten som ser det som ett tecken på högstånd att inte förstå fotbollens charm. Dock kan man hoppas att världens största folkrörelse fortsätter att utvecklas i en nivå som övertygar folk som spelets strategiska egenskaper och skönhet. Minst lika sorligt är de strömningar inom fotbollen som alltid kommer att tränga bort den sannt kulturella sportsligheten, förhoppningsvis fortsätter fotbollen utvecklas även som kulturinstans, och kobraredaktionen kan förmodligen hjälpa till.

Not: Barca - ManU 0-0 full tid, ett resultat som talar för United, men faktumet att Cristiano Ronaldo brände en straff spär på misstanken om att han kanske inte är mannen för de riktigt stora matcherna.