Bytt är bytt...

Kobra/Fotbollskväll blev väl sådär... Tyvärr spoilerar SVT de få poäng de ändå vinner på vidsyntheten den här veckan genom att sända Englas begravning.

Musikbyrån Live har varit helt ok under våren. 30-minuters-formatet gjorde att man kunde kolla även på band man inte direkt gillar. Men djävlar va tråkigt första avsnittet av Musikbyrån var! En halvtimme om rockscenen i Mexico City. Hur många gånger har jag sett den här typen av reportage? "En-musikscen-med-coola-människor-som spelar-dålig-musik-i-urban-miljö-långt-ifrån-Sverige". Det var soft i början när de åkte till städer och så vidare, (var det kanske till och med MTVs This is our music som breakade upplägget i Sverige?) men post Packa pappas kappsäck tycks genren vara färdig för malpåsen. PPK var helt ok men nu är det gjort.

Killinggänget sätter upp pjäs på Dramaten, Thomas Alfredsson regisserar såklart och det känns nästan för bra för att vara sant. Är det så här det känns att passa in i en kulturutveckling?

Sarah Connor Chronicles har börjat sändas i Sverige. Det är ju ganska tacky stil på kalaset, mer Dexter XY än min barndoms "Come with me if you want to live". Kanske vill de riktiga Sci-fi-nördarna ha det så? Det ologiska i hela grejen förklaras på ett relativt trovärdigt sätt. Att man i serien bortser från pajjiga Rise of the machines tycker jag är ett starkt plus. En fyra planeras tydligen, med Christian Bale som John Connor. Kan bli riktigt bra, men då får det bli mer Transformers än One Tree Hill.

En dramatikers dagbok är väl nästan den första boken som drabbats av den hyperfärskvareåkomma som plågar mode- och musikindustrin. Ingen privatperson kan ju ha hunnit läsa hela boken innan det känns gårdagens nyheter att diskutera den. Kanske var det kulturjournalisternas trumf, att hypa den så sjukt mycket de första tre dagarna att det nu känns so last season att sitta och läsa den. Blöjopera ser däremot mycket fram emot pocketutgåvan av Pluras självbiografi Resa genom ensamheten.

Musikmagasinet Novell kom och segrade väl. Kvalitativ journalistik och man rör sig med helt rätt vinklar. Det är en fin gräns att balansera på, mellan "skivsläppsjournalistik" och "uncutigt har-du-hört-den-förut-anekdot-onani" Novell balanserar väl. Det är lite som Simpsonsavsnittet That 90's show där episoden utspelar sig på ett svunnet 90-tal, som trots att Simpsons sändes under hela 90-talet behandlas som vilket svunnet årtionde som helst. Att berätta historier man varit med om från ett objektivt återberättande perspektiv. Kanske som nutidsarkeologi?

Annars har det mest handlat om spånande inför transferfönstrets öppnande. Jag har suttit och påtat och fått det till att om Benítez köper in en vänstermittfältare (Barry) och en vänsterback (Abidal) så borde han ha två klasspelare på varje position att vara världens mest taktiska fotbollstränare med. Nämnas ska faktiskt att Liverpools reservlag vann tre nationella titlar denna säsongen, inklusive "ligan". Inte kanske drömmen, men alltid något.