torsdag, mars 29, 2007

Avgå!

Ibland händer det att majoriteten av ett lands befolkning exakt samtidigt skriker exakt samma sak. 20.00 igår kväll enades Sverige i ett vrål. Tidigare i fotbollssammanhang har det handlat om "JA!" "NEJ!" och runt 1994 "Jävla Claes Ingesson!". Men igår var det ett unisont "VA?!" som utstöttes från de svenska hemmen, när startelvan presenterades. Niklas Alexandersson, Anders Svensson, Andreas Isaksson och Daniel Andersson - VA?!.

Alldeles för ofta hör man i fotbollseuropa rop på förbundskapteners (tränares) avgång. Jag kan ärligt säga att jag aldrig tidigare sällat mig till den kören när det gäller sveriges förbundskapten. Men nu är fan måttet rågat! Sedan 1998, när Tommy Söderberg tog över efter Tommy Svensson har Sverige spelat Lars-Tommy-fotboll, och det har fungerat relativt bra. Vi har kvalat och gått vidare från grupper. Men nu är det dags för paradigmskifte.

Igår förlorade Sveriges fotbollslandslag mot Nordirland, på grund av en sammanhängande faktor, vi var för fega. Bara Sverige kan vara rädda för Nordirland efter segermatch mot Spanien, endast vi.

I blame Lagerbäck. Han tog ut ett fegt lag, ett tråkigt lag, ett lag som inte kan. Hans uttagningar sänder signaler till laget att det handlar inte om skicklighet, det handlar om något annat, något tråkigt och odefinierbart. Lagerbäcks tråkiga och fega fotbollsfilosofi är inte det som Sverige behöver 2007. Vi behöver något annat, något nytt. Han borde väl ha tagit steget åt sidan direkt efter VM (visst åttondel var ok, men spelet var det inte).
Zlatan är typen av människa som måste respeltera sin tränare för att ge det där lilla extra, han respekterar inte Lars Lagerbäck, ingen respekterar Lagerbäck.
Zlatan representerar allt som är bra med fotboll, jag skiter i hur mycket folk kan tycka att det smöras för honom, han är svensk, han är sjukt bra, använd det eller dö. Wilhelmsson och Källström också, de är bra, de är unga, Lagerbäck gillar dem inte, därför är han en dinosaurie och måste bort.

Sen har vi lagkaptenen, Fredrik Ljungberg, mannen som är skörare än ett öronbarn. Ljungberg står på Lagerbäcks sidaeftersom han vet att han valt den mörka sidan, sidan där det är viktigare att vara lagkapten i ett lag som ibland vinner mot Spanien och ibland förlorar mot Nordirland än ett som ibland förlorar mot Spanien och alltid vinner mot Nordirland. Sidan där man snarare väljer spelare från Allsvenskan än Champions League. Det enda positiva jag kan se med Fredrik Ljungeberg är att han blev förbannad.

Eftersom Olof Mellberg skadades kunde inte en vettig anfallare bytas in för att komma igång, istället kommer Daniel Majstorovic in (jag gillar honom personligen, men inte i det läget, i den matchen).

Jag är egentligen övertygad om att Andreas Isaksson är en bättre målvakt än Rami Shaaban, men det är så jävla pinsamt när han slår utsparkarna till inkast att han borde bänkas.

Det värsta är att vi kommer att torska mot Danmark på Parken, samt Spanien.

Idag på jobbet snackade norrlänningarna om hur Zlatan inte borde få vara med i landslaget, en redan innan föraktningsvärd kvinna sa "Skicka tillbaka honom till Jugoturkien eller va fan det heter". Hon kommer att dö skrikandes, skit i henne, men fett roligt sagt ändå.

torsdag, mars 15, 2007

Tecken på den patriarkala samhällsstrukturen funna i barndomsidoler

Bakgrund: Under större delen av 90-talet var Sofia och Thomas "Orup" Eriksson ett hett par, hon var het designer, fotograf och dylikt och han var artist. Dom var gifta i 7 år, skildes 1996, och sedan dess har de gått oerhört skilda vägar.

2007: Orup har på sätt och vis fått en renässans, han spelas oerhört mycket på de kommerciella radiotationerna. han skriver låter åt Lena PH (bland andra förrförra årets melodifestivalsvinnare Det gör ont) och de har för närvarande en slags krogshow ihop i Stockholm. Hans senaste "hit" heter Indieprinsessa, den handlar om hur han ligger med en tjej vars främsta personlighetsdrag är att hon är indie och fett ung. Refrängen går något i stil med:

Hon tyckte jag var gammal och alltför folklig, men hon har mitt första album.

Ungefär samtidigt vänder sig Sofia Wistam (föredetta Eriksson) till TV3 och livsnjutaren Anna Skipper. Sofia vill vara med i Du är vad du äter, ett tv-program som går ut på att programledaren Anna Skipper genom förnedring bryter ner feta människor så att de blir smala. Samtidigt filmas allt och i soffan äcklas man och förundras över hur de feta kan ha så dålig självdiciplin att de bryter sina dieter och hur Anna Skipper kan vara så sjuk i huvudet.


Anledningen till att Sofia ville bli utsatt för Anna Skippers korståg i hälsans tecken var att hon var överviktig samt beroende av Treo, åtta om dagen.


Detta tycker jag är fantastiskt intressant, vi har ett par, jämnåriga, lyckliga, snygga. De skiljer sig. Hon tar hand om kidsen och blir beroende av receptfria brustabletter samtidigt som Han har tillfälliga sexuella relationer med småbrudar och hamnar på omslaget till Sonic.