Hund-Rocky pratar nån gång om hur man som liten blev psyched över anslagstavlan eftersom det var tecknat. Philip & Fredrik skrev i
Två nötkräm och en moviebox om hur man som liten blev psyched om ens ort nämndes i tv-licens-sammanhang.
Idag avslutar Andres Lokko med att droppa Kristianstad, min uppväxtstad, i sin krönika om HMs Hong Kong-släpp av Comme des Garçons' kollektion. Dagens Svenska Dagblad.
Kan H&M översätta ens en promille av denna besatthet som Comme des Garçons genererar här till, säg, Kristianstad och Umeå kan de bokstavligen göra precis vad som helst efter det här.
Lite psyched blev jag nog. Men barndomens okritiska narcissism har bleknat en aning och istället befarade jag att han använt Kristianstad och Umeå i garvsyfte. Men efter lite eftertänk kom jag fram till att det är okej, hur det än är. Det kan till och med vara ett stilistisk urval.
Ordet 'Kristianstad' är fint. Jag har fått för mig att det har ett lite mystiskt skimmer för stockholmare, eftersom det stavas "Kristians stad" men uttalas med danskt, djupt sch-ljud i mitten och ett robust sta' i slutet. Umeå å andra sidan kommer förmodligen från något halvsamiskt ord för älven.
Varken Kristianstad eller Umeå är som Hong Kong och det är de flesta nöjda med och glada för. Comme des Garçons-hets är försumbart skönare än det som må hypas i Kristianstad eller Umeå. Annorlunda, men inte bättre. Inte i den antikommersialistiska definitionen av 'bra'. Och det tror jag att Andres Lokko vet. Han flyttade till London 2006.
Att använda Kristianstad och Umeå som kontrast till Hong Kong är 'bra' och att använda det som ett skämt är inget jag vill tillskriva någon som är del av den oantastliga delen (Luuk, Inde, Lokko, Alfredsson) av Killinggänget.
Jakob Haglund är i Hong Kong och skiter i Comme des Garçons.
