Assault and Affray

Inför januarifönstret listar Blöjopera de rykten som florerat runt Liverpool.

Ut:
Daniel Agger
Xabi Alonso
Sami Hyypiä
Dirk Kuyt
Jermaine Pennant
Robbie Keane
Andrea Dossena
Ryan Babel
Yossi Benayoun
Stephen Darby

In:
Yoann Gourcuff (Milan/Bordeaux)
Jakub "Kuba" Blaszczykowski (Borrossia Dortmund)
David Bentley (Tottenham)
Fernando Cavenaghi (Bordeaux)
Michael Owen (Newcastle)
Emile Heskey (Wigan)
Sergio Busquets (Barcelona)
Stewart Downing (Middlesbrough)
Raúl Abiol (Valencia)
Keirrison (Palmeiras/Desportivo Brasil)
Adriano (Inter)
Mathias Jörgensen (FC Köpenhamn)
Elano (Manchester City)
Diogo (Olympiacos)
Aaron Lennon (Tottenham)
Glen Johnson (Portsmouth)
Gabriel Heinze (Real Madrid)
Michael Johnson (Manchester City)

Polacken Kuba hade jag personligen gärna sett på Liverpools högerkant.

For the rest of us

Prematch Arsenal

Allt snack var förgäves, Benítez kommer inte. Vi får helt enkelt se vad som händer. Uppställning som följer:

Reina; Arbeloa, Agger, Carragher, Insua; Riera, Kuyt, Lucas, Alonso; Gerrard, Keane. Om det funkar är det underbart. Ser ut som en relativt rak 4-4-2, vilket kanske är medelvägen att gå mot arsenal. Agger, Insua, Lucas och Keane bör vilja bevisa sig.

Hype

"I would have preferred Manchester United"

Arjen Robben

Årets längsta natt

Real Madrid - Fernando Torres

Det är etablerat omöjligt att uttala sig om Real Madrid om två månader. De ska handla i januari (bland andra Klaas-Jan Huntelaar, som har 20 mål på 30 matcher i Europa) och de ska stryka många namn från skadelistan.

Men det finns en faktor som gör det nästan lika omöjligt att uttala sig om Liverpool om två månader. Den är Fernando Torres, som har tid på sig att tillfriskna och sätta igång målskyttet innan han återvänder till Madrid.

Torres signades av Atlético Madrid när han var elva. Det var hans farfar som inspirerade hans val av lag. Han tog plats i a-laget som 16-åring och under sin andra säsong tog han upp dem till La liga. Vid 19 blev han tilldelad kaptenskapet.

Inför gruppspelet i årets champions league var Torres psyched att få spela mot sin gamla klubb, och atléticosidan av Madrid var psyched att se honom spela igen. Men Torres' skador omöjliggjorde hans comeback. Nu får han istället chansen att visa upp sig mot det lag som alltid varit störst i hans hemstad.

Fernando Torres har sagt att Real Madrid är den enda klubb han inte skulle kunna tänka sig att spela för.

Real Madrid - Álvaro Arbeloa

På andra sidan känslospektrat från Xabi Alonso finner vi Álvaro Arbeloa, som på sistone kategoriserat sig som en riktig hörnsten i Benítez' bygge.

Arbeloa kom upp genom Real Madrids ungdomsakademi och klev på allvar in i vita huset redan som tonåring. Han har spelat för Real Madrids c-, b- (där han var kapten) och a-lag under sammanlagt 4 år. Men han såldes 2006 till Deportivo de La Coruña. Enligt Arbeloa var den enda anledningen till att han gick med på att säljas att han inte fick spela tillräckligt mycket.

Álvaro Arbeloa gjorde sin första start för Liverpool mot de regerande mästarna och Real Madrid-nemisisarna Barcelona, i Champions league 2007. Liverpool hade förlorat med 0-1 hemma på Anfield och en vinst på Camp nou krävdes. Arbeloa sattes in på högerbacken med ett mål, att plocka bort Lionel Messi. Hans insats förärande honom en plats i det landslag som tog EM-guld och Liverpool tog sig så småningom till Champions league-final.

För övrigt har datumet för mötena spikats. 25e februari respektive 10 mars smäller det.

Real Madrid - Xabi Alonso

Inte bara i egenskap av tippare blev jag glad av lottningen. Liverpool har all anledning att möta det kungliga Madrid med oerhörd gaist i slutet av februari. Därför inleder Blöjopera nu någon slags följetång om mötet. Och vi börjar med the gentleman quarterback, Xabi Alonso.

Alonso föddes i Tolosa i Baskien, men att berätta om förhållandet mellan Baskien och Spanien känns inte nödvändigt.

Xabi Alonsos far, Perico, spelade för och vann två ligatitlar med Real Sociedad mellan 1977 och '82. Sen såldes han till FC Barcelona, där han vann en ligatitel. Men att berätta om förhållandet mellan Baskien respektive Katalonien och Spanien och Real Madrids roll i det maktutövande som centralmakten haft över regionernas kulturella identiteter känns inte nödvändigt.

Xabi Alonso inledde sin karriär tillsammans med sin bror Mikel i Real Sociedad. Där var Xabi kapten i det lag som kom tvåa under säsongen 2002-03 (vann gjorde Real Madrid).

Real Sociedad är visserligen lillebror i Baskien. Athletic Bilbao har både varit mer framgångsrika på fotbollsplanen samt mer strikta i sin cantera-inställning. Inte heller präglas det spanska landslaget längre lika påtagligt av konflikterna (vilket förmodligen bidrog till den efterlängtade framgång som EM-guldet i somras innebar).

Men visst finns det fortfarande känslor kvar. På bilden nedan ser man två par ben från en match från nämnda EM. Paret till vänster sitter på Valenciaspelaren David Villa medan paret till höger tillhör Xabi Alonso. Lägg märke till att Alonso vikt ner sina strumpor för att dölja de spanska färgerna. Detta var något som förutom Alonso och de övriga baskerna, även de katalanska spelarna gjorde. En liten och tillsynes obetydlig gest som förbundskaptenen Aragonés skarpt förnekade.

Två dagar innan champions league-lottningen meddelade Alonso att han gärna såg dem tussas mot Real Madrid, på grund av Liverpools goda resultat på spansk mark samt att det är trevligt att spela på arenor man inte tidigare spelat.

Tilläggas bör att Real Madrid som enda lag spelar sina champions league-matcher med sitt lands flagga på bröstet.

yes

och det var ändå, bara början...

Uppladdning

Medan VM för klubblag och UEFA-cupen rasar blickar vi framåt mot söndagens konflikt med Arsenal på Emirates, där Liverpool kan bekräfta sin roll som uppvaknande och Arsenal kan bestrida sin som insomnande.

I vanlig ordning är det en giganternas kamp, men det kan också beskrivas som en match mellan davidarna. Båda lagen har de senaste åren varit underlägsna Chelsea och United, men denna säsong har de båda besegrat både Chelsea och United. Detta faktum, i kombination med att (speciellt för Arsenal men även för Liverpool) spelet generellt inte präglats av det som kan kallas för ligavinnande, ger förutsättningar för en riktig holmgång på söndag. Två cuplag som behöver vinna möts i ett kritiskt läge i ligan.

Arsenal vill spela flytande. Liverpool kan välja mellan att försöka stänga ner det (som mot Chelsea) eller att bjuda upp. I båda fallen får vi se bra fotboll. Trots att Liverpool aldrig vunnit på Emirates ligger matchen öppen. Arsenal har förlorat anmärkningsvärt många poäng på hemmaplan och Liverpool har spelat bäst på resande fot. Den match som kanske allra mest påtagligt präglar Arsenals säsong just nu är 4-2 till 4-4-tappet till Tottenham medan Liverpool tackar sina sena vändningar för ligaledningen. Så man kan nog räkna med att ingen av lagen slutar fokusera förrän man of the match-champagnen är utdelad.

Med absolut sannolikhet tillskriver jag Benítez' njurstensoperation för stor innebörd, men den får mig att tänka på en gammal hjälte, Gérard Houllier, och ett numera klassiskt ögonblick.

Det var 2001 och Houllier hade varit borta från laget i fem månader på grund av en hjärtoperation. Assisterande tränaren Phil Thompson hade lett klubben till fjärde rundan av UEFA-cupen, där Liverpool mötte Roma (under Fabio Capello). I första mötet, på Olympiastadion hade Roma vunnit med 1-0 och det var nu dags för returmöte. Utan att informera media eller spelare planerade Houllier sin comeback. Han klev ut på Anfield lagom till matchstart och Liverpool vann matchen med 2-0. Senare har återkomsten blivit präglat av den kärlek och mystik LFC så gärna omger sig med. Liverpool vann sedemera den säsongen UEFA-cupen, FA-cupen och ligacupen i en lillebrorstrippel.

Den här säsongen är det Sammy Lee som är assisterande, och han har fått mycket beröm för sin insats. Kanske kan hans glöd och historieuppfattning i kombination med Benítez' annalkande person få Liverpool att spela fotboll som ger dem hopp om 2009.

Annars är handlar det mycket om morgondagens Champions league-lottning. Jag står såklart fast vid att Liverpool får möta Real Madrid, samtidigt är jag ganska säker på att Chelsea får Panathinaikos.

Framtiden är här!

I Aten protesterar folk mot att polisen skjutit en 15-årig pojke och använder laser för att fucka med the police.

Katarsis?

LFCs hemsida rapporterar att Benítez idag opererat bort en njursten. Tänk va skönt om den gått och gnagt honom en längre tid. Tänk om han nu kan slappna av och tänka klart på riktigt. Tänk om han varit sur och tvär mot spelarna och fått Keane att inte riktigt kunna slappna av. Tänk om det är njurstenen som fått Liverpool att tappa poäng hemma. Om Liverpool leder ligan när Benítez droppar täckjackan så finns chansen.

En annan händelse som verkar ha påverkat fotbollsvärlden är att Henrys skilsmässa tydligen gått igenom nu, efter vad jag förstår vara förhandlingar som pågått sedan han lämnade London. Henry gjorde tre mål mot Valencia och var relativt bra (med tanke på att han spelade på kanten) senast i el clásico. Tänk vad det kan vara värt att ge bort 9,2 miljoner euro till sitt ex.

Flyg fula fluga

Om ni inte redan sett det

Det gör mig nästan arg att han gör sånt här.

Notis om samtiden

I den där tråkiga och förutsägbara reklamfilmen för iPhone flashas följande album:

Björk - Volta (2007)

Death Cab for Cutie - Narrow Stairs (2008)

The Flaming Lips - Yoshimi Battles the Pink Robots (2002)

Är det här musik för iPhoneköparen? Kanske skivomslag för iPhoneköparen.

En fin seger!

Trots elva i ligan och fyra i Champions league är det inte många gånger jag verkligen har kunnat glädjas åt en liverpoolseger den här säsongen (United och Chelsea undantagna), många har antingen befläckats av dåligt spel, behov av mirakelvändningar eller ineffektivitet i avsluten; man har inte kunnat dra nytta av bollinnehav. Men igår spelade LFC i de gråa dräkterna, utan Carlsberg-reklam.

Igår visade Liverpool vad engelsmännen kallar strength in depth, något som faktiskt är ett tecken på storhet. De spelade inte särskilt bra, inte i första halvlek iallafall och jag tycker inte om när man säger att spela dåligt och vinna är en bra grej, men igår var en fin seger. Liverpool kom återigen bakifrån för att vinna, men det är att de gjorde det utan de tunga namnen som glädjer mig. Att de vann med mer än ett mål känns skönt. Dessutom hade PSV mer boll, fler skott på mål och fler hörnor. När Mascherano i halvlek bestämde sig för att revanschera 1-0-målet genom att äta upp PSVs ryggrad var det just en sådan prestation som vinner matcher, vilka matcher som helst.

En 4-4-1-1-uppställning med Babel till höger (!) och Keane framför N'gog i anfall. Att tala om b-lag vore väl lite konstigt men Gerrard, Alonso, Torres, Kuyt, Aurelio och Reina spelade iallafall inte. Och visst, PSV hade skadebekymmer men de har 6-0-1 i statistik på hemmaplan den här säsongen i ligan och de hade UEFA-cup-plats att spela för.

Igår blev Benítez Liverpools mest framgångsrika tränare i Europa med 40 vinster, och Babels mål var deras 300e i Europa. Dessutom är 14 det högsta antal poäng Liverpool ansamlat i Champions League-gruppspel-

Det var skönt att se N'gogs mål. Framspelningen från Keane var perfekt och avslutningen visade på klass. Det var 89ans första mål för Liverpool och han har nu gjort lika många som han gjort för klubben han köptes från, Paris Saint-Germain. Att Babel fick göra mål och spela 90 minuter känns bra efter han dels klagat på Benítez' taktik att ha honom som truppspelare (euphemism) och dessutom begärt att bli utlånad tillbaka till Ajax. En annan som inte gillar att sitta på bänken, Benayoun, gjorde mål i helgen. Keane spelade bra och även han hela matchen, dock inget mål. Men det kommer. Den överhypade Lucas Leiva gjorde mycket bra ifrån sig, levererade frisparken till Babels mål och var stor på mittfältet. Dossena var stabil och inte dålig. Cavalieri i målet var kanske inte tryggheten själv men godkänd.

En annan glädjande punkt är naturligtvis att Benítez beslöt sig för att ytterliggare lufta bänken och ge tre unga home growns chansen att uppleva lite europeisk toppfotboll. Varken Stephen Darby (Arbeloa 69), Jay Spearing (Riera 76) eller Martin Kelly (Carragher 82) gjorde bort sig, för de två förstnämnda var det debut.

En intressant grej var att när vice-kaptenen Carragher gick av så gav han kaptensarmbandet till Mascherano, det fanns kanske inte så många andra realistiska kandidater men det är kul att Maradonas ord väger tungt även för Benítez. Att Albert Riera, som som den enda av Benítez' nyförvärv visat riktig klass, igår tog ytterliggare ett steg upp och satte ledningsmålet med ett skott utifrån får mig att tro att han kanske kan komma att verkligen påverka Liverpools spel även ur ett långsiktigt perspektiv.

Atlético fick inte mer än 0-0 borta mot Marseille igår, vilket innebär att Liverpool vinner sin grupp och får spela returmötet hemma i åttondelsfinalerna. Om jag ska gissa så tror jag att det blir Real Madrid de får möta. Real har ny tränare i Juande Ramos (samme man som nyss hade lämnat Tottenham när de som första lag slog LFC i ligan). Efter Torres' oförmåga att spela mot sin gamla klubb vore det inte mer än fotbollsmässig rättvisa om han oskadad och uppladdad fick möta sina gamla ärkerivaler, och kanske slå ut dem ur Champions League. Inter under Benítez gamla slagpåse Mourinho vore inte heller helt otippat.

Nu får fokus ligga på att hålla förstaplatsen i ligan fram till nyår. Det är Hull, Arsenal, Bolton och Newcastle som gäller medan Chelsea spelar mot West ham, Everton, West bromwich och Fulham. United har Tottenham, Stoke och Middlesbrough kvar, plus vm för klubblag i Japan. Det ser svårt ut för Liverpool, but we'll always have Champions League.

Skönt att Inter förlorade när Zlatan inte startade och att han kom på och satte ett.

World's forgotten boy

Search and destroy från 1995 visades idag på TV1000. Jag hade inte sett den, inte ens hört talats om den. Men the opening credits fick mig att vilja se den. Martin Scorcese, Dennis Hopper, Rosanna Arquette, Christopher Walken, Ethan Hawke och John Turturro var namn som visades upp. Namn som ger dig en sevärd film. Men två namn var för mig okända, de kanske viktigaste, regissören och huvudrollsinnehavaren. David Salle och Griffin Dunne.

Filmen var ok, absolut mest baserat på Christopher Walken, som spelar någon slags mellanting mellan skrivbordsarbetare och maffiaboss.

Men vilka var egentligen David Salle och Griffin Dunne? Mannen som regisserat giganterna i rollistan och mannen som tilldelades huvudrollen, som för historien fram mellan dem.

Search and destroy är den enda film David Salle regisserat. Förutom att ha blivit tackad i eftertexterna till två bortglömda filmer är Search and destroy det enda han gjort inom filmindustrin. Dock var han ett mindre namn inom New Yorks postmoderinistiska konstscen på 80-talet.

Griffin Dunne var gift med hon som spelade bondbruden Pam Bouvier i License to kill fram tills 1995 (alltså samma år som Search and destroy). Dunne har jobbat länge i branchen och på hans meritlista finns kvalitetstitlar som An American werewolf in London, Det stora blå och The quiz show. Dunnes resterande cv består nästan uteslutande av dåliga filmer och tv-serier.

Men Griffin Dunne har något som ingen kan ta ifrån honom. 1996 nominerades han för en Oscar, för att tillsammans med en Adam Brooks ha skrivit och själv regisserat kortfilmen Duke of groove. Vann det året gjorde Lieberman in love.

N.Ö.R.D.

Jag har nu tillgång till TV och märkte ganska snabbt att 6an visar Highlander - the series. Jag såg den som fan när jag var liten. Idag var det ett avsnitt som hette typ The darkness of light eller något sånt. Jag kände direkt igen killen som spelade Duncans (inte Connor som i filmerna) före detta vän. Efter lite tänk placerade jag honom som killen som spelade Billy K i den också fantastiska kanadensiska TV-serien Catwalk, om ett band. Detta var ungefär i samma tidsperiod, mitten av 90-talet.

För att bekrfäfta gick jag in på IMDb och mycket riktigt, J.H Wyman heter han. Han har inte gjort så mycket på senaste tiden men på hans resumé finns serier som, förutom Highlander och Catwalk, Pacific Palisades, Lonesome dove och Kung Fu: The legend continues.

På senare år har han övergett skådespeleriet för att skriva och nu jobbar han på en remake av Walter Hill's klassiska The warriors.