Könskvotering i min playlist

Jag har genom hela mitt liv föredragit manliga musiker to kvinnliga dito. Jag vet inte om det har att göra med Yoko Ono eller sökandet efter fadersfigurer eller bara ren och skär chauvinism men så har det i alla fall varit. Emellertid har jag senaste halvåret fått upp ögonen för en del kvinnliga artister, och igår exploderade detta till en downloadingfrenzy med kvinnliga vokalister som enda mål. Jag vet inte varför jag nu helt plötsligt börjat gilla kvinnoröster, kanske är det en mognadsfråga, kanske är jag omedvetet tjockt trött på hip hopens kvinnoskildringar. Kanske är det Britneys, Christinas och Beyoncés r’n’b som fått mig att tråna kvinnor med jeans, t-shirts och gitarrer.

Jag tänkte i alla fall lista tio låtar som sjungs av kvinnor som alla är riktigt bra av olika anledningar.

1. Eurythmics - Must be an angel (playing with my heart). Eftersom den doftar kommersiellt, kokainstinnt 80-tal och Annie Lennox sjunger som bara en kvinna som inte cravar the cock kan göra.
2. Janis Joplin – One night stand. Eftersom den är ett sånt tidsdokument över 60-talet, innan AIDS blev en del av den allmänna vokabulären och långt innan Britney Spears fick småflickorna att sjunga med till texter fulla med sexuella anspelningar.
3. Lisa Ekdahl – Två lyckliga dårar. För att Thomas Ledin hade gett sin testikel för en rad som vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt, och för att vi alla känt den känslan, men skäms över det.
4. Alanis Morisette – One hand in my pocket. Eftersom det är pre9/11-optimism framförd av en postgrungig kanadensisk antikändis.
5. Anything but the girl – Tougher than the rest. Jag skulle kunna skriva en egen blogg om varför det är så förbannat sexigt när kvinnor covrar the Boss. Kolla även in Mary Chapin Carpenters version av Dancing in the dark samt Mary Lou Lords Thunder road-cover.
6. Sheryl Crow feat. Dixie chicks – Strong enough. Om man bara tänker bort att Sheryl Crow är gift med Lance Armstrong så är detta en skitbra låt med mycket känsla. Dessutom är den fin eftersom den aldrig skulle kunna sjungas av en man.
7. Dolly Parton – Here you come again. Eftersom ingen kille egentligen vet om det verkligen känns så här för tjejer eller de bara säger det för att smickra oss.
8. Joni Mitchell – Coyote,. För att hon definierar begreppet ’fulsnygg’ och för att den antingen handlar om Neil Young eller Steven Stills, och jag vet inte vem. Ladda hem versionen från The Bands The last waltz, eller se filmen.
9. Madrugada feat. Ane Brun – Lift me. För att man aldrig kommer få höra någon säga Wrecked, poor, naked and blind, I’m yours – I’m yours -right now
10. Madonna - Like a prayer. Eftersom det är så här vi vill att tjejer ser på fellatio.

En annan grej jag funderat på i dagarna är hur många avsnitt det egentligen finns av Run’s house. Jag har nog zappat förbi det säkert 30 gånger, men alla gånger har det varit aningen avsnittet där de tävlar mot varandra i olika sporter, avsnittet där tjejen har fest eller avsnittet när Run ska prata sex med sin son.

Hörde att i min hemstad Kristianstad är det någon som sprejat ”Pete Dorothy 4-ever” på en vägg vid en högstadieskola, fan va glad jag är för den generationens skull att de har åtminstone en destruktiv rockstjärna att se upp till.

Godspeed

Cassius Clay

Idag har vi fått reda på att Muhammad Ali säljer rättigheterna till sitt namn till CKX. Företaget äger också rättigheterna till Elvis Presley samt David Beckham. Jag ska försöka att inte moralisera över att hur postmodernistiskt kommersialistiskt det är att sälja sitt namn.

Istället vill jag påminna om den 25 maj 1965, då Ali gick returmatch mot den Sonny Liston som han oerhört överraskande vann världsmästartiteln av drygt ett år tidigare. Mellan dessa två matcher hade Cassius Clay bytt namn till Muhammad Ali, ett led i sin nyfunna muslimska övertygelse. Inför, och under returmatchen vägrade Liston tilltala Ali som 'Ali', utan kallade honom 'Clay', ett namn Ali ansåg vara hans slavnamn.

Många sportjurnalister anser att Listons missvilja gentemot Alis namnbyte ledde till att Ali mer eller mindre lekte med honom matchen ut, Ali hade kunnat knocka Liston vid flera tillfällen, men drog sig tillbaka, för att låta Liston lida maximalt; kunna besegra honom långsamt.

Men Alis kamp slutar inte där, han fick under hela sin karriär kämpa för sin rätt som svart, muslimsk man. Bland annat blev han avstängd från boxningsvärlden under flera år på grund av att han inte ville åka till Vietnam och kriga. Ett argument han använde för att försvara detta beslut är "No Vietnamese man ever called me Nigger".

Tänk att sälja något som man kämpat så hårt för. Fan va gott!

Pun

Vi borde ha kvävt dokusåpan i sin olinda.