Har Ni hört den där Hassansketchen där de ringer till nummerupplysningen och frågar om de kan ge honom numret till någon som man kan ringa om man behöver få tag på ett telefonnummer? Grymt roligt. Idag försökte jag ta det upplägget men i en mer modern kontext. Jag googlade "google". Inte alls kul, de hänvisar en till googles starsida.
Folk har allt sedan persondatorn kom försökt sätta fingret på vad det är som gör datorer och internet omänskliga, varför det känns bättre att prata med en person än en datorstyrd röst. Kanske är det förmågan att bedraga. Man kan inte bedra en dator, den hänvisar mig på 0,09 sekunder till sidan jag redan är på. Det är inte kul. En person kan jag leka med, spela huvudspel, jävlas med, fucka med helt enkelt.
Om man googlar "sökmotor" hamnar google 5:a på listan. Är det demokrati eller är det dumt? Olika sorters forskare skulle säga olika saker. Jag ringde min mormor idag, hon sa att det var trevligt att höra min röst. Det var snällt sagt, kanske lite underligt, men väldigt snällt.
Om man söker efter "wikipedia" på wikipedia får man en lång utläggning om hur det är en "internetbaserad encyklopedi", visserligen informativt, men är det inte lite högfärdigt att förutsätta att den encyklopedi man skriver för kommer att bli en sådan integrerad del av folks vardagsliv att folk kommer att använda den utan att veta vad den är? Om man söker efter "nationalencyklopedin" på ne.se får man även där en utläggning om uppslagsverkets historia, detta kan jag dock inte argumentera emot, eftersom ne har funnits så länge att det kan behövas en liten historielektion. Visste Ni att det första bandet av nationalencyklopedin kom ut 1989? 1989, det är fan ingenting! Den första Encyclopedia Britannica kom 1768.
När vi blir gamla kommer våra barnbarn förundras över faktumet att Nationalencyklopedin har funnits på papper. Bland annat det mesta.
Anders
