måndag, april 16, 2007

300 till tusen

Förra veckan gick jag på bio ensam. Det var länge sedan sist, men nu skulle jag se en film som jag var säker på att ingen skulle vilja se. Det var 300, filmen om Spartanernas kamp mot Perserna. Den var sjukt bra! Det var muskulösa män, yppiga kvinnor, blod, stolthet, testosteron. Det som kanske var bäst var att den, när man blivit så bortskämd av stridsscenerna i Sagan om ringen och dylikt, zoomade in på de enskilda kämparna istället för att vinna poäng på kvantitet.

Inte heller fann jag handlingen lika "krystad" och dålig som många resencenter i de rikstäckande dagstidningarna. Det var en nästan perfekt balans mellan action och politik, om man var sugen på action.

Frank Millers stilistik kom fram lika underbart vackert som i Sin City, kanse var 300 till och med snyggare, eftersom Miller i arbetet med serien samarbetade med en illustratör som jobbade med aquareller, vilket gav filmen (som alltså var minutiöst trogen serien) en estitik som är helt unik.

300 är kanske den första film jag ser sedan jag förlorade nedladdningsmöjligheter som jag är fullkomligt tillfreds med att ha betalat för att se på bio, eftersom bilden och ljuden gav så mycket.

Se den för brudarna, sen den för manligheten eller se den för estetiken!

5 tappra Spartaner till 300!


tisdag, april 03, 2007

Urbansk ordbok

Köksborda verb. -t -de. Att formulera tankar, ideér, ställningstaganden o.dy. på ett billigt, oanalyserande, ytligt sätt. Uttrycket kommer från att människor i Sverige tradititonellt suttit vid köksbordet och bedrivit aktiviteten. Kombineras med ~ fram. T. ex. Per köksbordade fram att det är fel att könskvotera eftersom det är diskriminerande mot män. Sverigedemokraterna tilltalar människor som köksbordat fram att det är invandrarnas fel att vi har kriminalitet och arbetslöshet i landet.