Enligt svd säger the Guardian att Leone Magiera i sin nya bok skriver att Luciano Pavarottis sista framträdande, vid OS-invigningen i Turin 2006, var s.k. play back:"Orkestern låtsades spela, jag låtsades dirigera och Luciano låtsades sjunga. Det var fantastiskt".
Min undran är hur man egentligen fejkar att dirigera. Kanske visar jag bara på egen okunskap men känns det inte som att äktheten av ens dirigerande avgörs av musikens dito. Kanske var det fejkdirigerande, men isåfall var den väl snarlik vad som vore äkta, iallafall på ytan?
Hade experter månne kunnat avsölja bluffen genom att titta på dirigenten och dess förhållande till muiken?
4 kommentarer:
För att någon ska kunna dirigera måste någon spela och vice versa. Inget spelade, alltså dirigerades inget.
Fast själv dirigerandet är väl inte beroende av musik.
Rimligtvis leder dirigenten musikerna. Om ingen spelade så ledde inte dirigenten musikerna.
Man kan ju dirigera en hel massa olika saker. Musik och trafik. Flygplan. För den icke inbitne ser det mest ut som att dirigenten viftar med en pinne. Men för den icke inbitne är fotboll 22 man som jagar en boll och för den icke inbitne är formel 1 bilar som kör runt runt.
Skicka en kommentar