Teenage kix

Den första skivan jag köpte för egna pengar var Beatles' Past Masters II, albumtiteln gav en fingervisning på vad som väntade, sedan dessa har nog ungefär 90-95% av mina inhandlade album varit ”gamla” skivor, oftast remastrade till CD. Nuförtiden köper jag inga skivor alls nästan, vilket såklart är synd. Men självklart hände det att jag köpte med mig samtida skivor. Dessa fick ibland stor inverkan på mig, det kändes ju liksom mer relevant att låta något nytt forma en, istället för allt det där gamla. Det är ju en annan känsla att köpa en skiva samma dag som den släpps. Som följer: topp fem samtida album som betytt mycket.

5. The Strokes – Is this it (2001)
Musiken var ok, men det var väl egentligen aldrig någon fråga om huruvida New York-rocken var en fluga eller ej. Men den del av Is this it som revolutionerade mig var konvolutet. Killarna var sjukt snygga och jag bestämde mig för att låta håret växa ut. Jag hade exprimenterat lite under det tidiga gymnasiet men det var inte förrän jag fann att mina lockar någerlunda lämpade sig för en såkallad Albert Hammond Jr.-frilla jag inte kunde motstå "det långa håret".

4. Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg (2000)
Inte kanske det credigaste såhär i efterhand, men jag står fan för dethär. När Känn ingen sorg för mig Göteborg kom var det skitbra, det var allt jag ville ha. Det var pop från min tid och mitt land: nära. När Hellström spelade på Roskilde 2001 (samtidigt som Eak A Mouse om jag minns rätt) var jag där, och det är fortfarande en av de absolut bästa konserterna jag varit på. Jag har förstått att Håkan upplever stora framgångar med dagens emo-kids och det är inte om många artister jag kan säga det här, men de kommer aldrig att förstå vad Känn ingen sorg för mig Göteborg betydde för sextonåringar när den kom.

3. Nirvana – Unplugged in New York (1994)
Visserligen samtida men inte riktigt ändå, eftersom albumet kom efter Kurt Cobains död. Uppväxt med Peps Persson och Bob Marley var jag inledningsvis skeptisk till Nirvana men det mjukare soundet på Unplugged in New York gjorde att jag vågade tilltalas, och albumet gjorde att jag vågade utforska de hårdare grejerna. Strax efter att jag fått Unplugged in New York i julklapp bytte jag till mig Nevermind mot en såkallad rambokniv med Jonas Nilsson. En bytesaffär som får symbolisera någon slags mognadsprocess i mitt liv, 10-11 år gammal. Säga vad man vill om grungen, jag gillar den och det är den första samtida musikgenren jag tog till mig.

2. Oasis – What's the story (morning glory) (1995)
I brittpoppen hittade elvaåringen hem, det var perfekt utifrån en grund av Beatles. What's the story köpte jag på grund av Wondewall och Don't look back in anger, men hela skivan var som bekant skitbra och jag inhandlade snart Definitely Maybe och så småningom Be here now. Oasis var det första samtida bandet jag idoliserade, jag hade planscher på väggarna, läste böcker och ringde in och röstade på Voxpop. När sedan Be here now kom tog det abrubt slut, visst gillade jag skivan men det var inte allt det där. Planscherna åkte så småningom ner och Oasis glömdes bort. Kanske har jag Oasis att tacka för min Don't look back in anger-inställning till musik. Om Be here now bara varit lite bättre kanske jag hade blivit en av de där som bittert köper alla skivor och bittert står på alla konserter av band som inte längre är bra, bara för att de en gång var viktiga för en. En som som snackar om hur det var bättre för.

1. Bob hund - Jag rear ut min själ! Allt ska bort!!! (1998)
När P3 live sände bob hunds konsert från Hultsfred '98 satt fjortonåringen och spelade in på band. Detta kom att bli kanske den mest spelade kassetten av dem alla. När sedan Jag rear ut min själ kom blev den den första i raden av ett maximerat antal bob hund-inköp. Bob hund kom att bli de enda artisterna vars karriär jag kan påstå mig verkligen ha följt. Bandet blev kanske allra viktigast eftersom de med deras 'eklektiska' musik öppnade dörren för otaliga musikgenres för mig. Jag såg dem första gången 2001, på KB i Malmö, sen 2002 på Roskilde. Sedan följde ett antal mindre häftiga konserter med Bergman Rock. Den 1 september 2006, kvällen då bob hund återförenades och splittrades och återförenades återigen som det första band att beträda Debaser medis' scen kändes det som att en liten säck knöts ihop för 22-åringen. Det viskas om ny skiva, om det är sant köper jag den dagen den kommer ut.