Grammisgalan 2008 har förlöpt och några punkter är uppe för diskussion.
What's the deal med jury/folkröster? Vi har redan en Rockbjörn som suger. Fast egentligen var det väl bara vid två tillfällen folkets röst tilldelade grammisen till någon som juryn inte haft i topp, båda gångerna var det Kent det handlade om. "Petters hatchock mot Kent" kommer vi att kunna läsa om imorgon efter att Petter kännt sig träffad när (var det) Jocke tackade alla som hatade dem. Fösta tacktalet nämndes något om en träffsäker kommentar som yttrats vid något av borden, hade gärna vetat vad av vem men med största sannolikhet var det något i stil med att Kent nu inte längre kan ens försöka att förneka att alla utanförskapspoäng de någonsin haft för alltid är borta. De delade rösterna (jury/folk) gav även upphov till ett nytt sätt att avslöja vinnarna, någon slags stapeldiagramstänk. Parlamentet ligger väl närmast till hands för referenser.
När vi ändå är inne på referenser. Den nydesignade (Efva Attling) grammisen var sjukt likt det pris vinnaren av Sikta mot stjärnorna fick. Borde inte Efva förstå att när hennes genusförvirrade son sa att det var som en kombination av en hötorgsskrapa och Empire state building så var det en diss.
Synd att all hype kring Familjen endast resulterade i Videopriset, som var en lock ändå, men Adam Tensta är en stjärna.
Trots försök av Adam Alsing sida att tvätta bort grammisgalan som en firmafest tyckte jag att industrin gjorde sin röst hörd genom att inte ha med Those dancing days, de borde ha vunnit Årets låt och varit nominerade i Årets Nykomling.
På tal om indie, kommer Bästa live act-grammisen att få P3s Guldmick att tvinga ner P3 i underjorden? Man kan ju alltid hoppas.
Hade de delat ut en grammis för bästa comeback så hade Sahara Hotnights definitivt vunnit. För vem trodde att de skulle kunna toppa framträdandet de gjorde på Allsång på Skansen i sommras? Men med neonfärgade kroppsstrumpor accentuerade av en bildproducent som förmodligen måste vara nöjesvärldens mest hängivna leg-man skapades där och då det snyggaste kvinnliga bandet på jorden.
Dock kvarstår några frågor:
Vilket var äckligast, Olle trummas (sångare i Lasse Stefanz) hästsvans eller Carl Bildts kavaj (eller Carl Bildt)?
Exakt hur lik sin mamma var Alice Babs dotter?
Vem övertygade Amanda Jenssen om att det 2008 hade varit soft med lite Cristina Aguilera-50s-burlesk-stil?
Viilket solarie går Gry Forsell till?
Vem är Takida?
Varför väljer Lars Winnerbäck att inte ta med Miss Li upp för att ta emot Årets låt? Han måste ju iallafall ana att folk tycker han är dum i huvudet?
Är någon, någon imponerad av utländska artister som uttalar sig om grammisgalan. Tror någon att 50 cent, Craig David, Westlife verkligen bryr sig? Tror Westlife att någon tror dem när de säger "Great honour to be here tonight"? Ok, Miami Steve var cool, men han gjorde ju faktiskt något.
Avslutningsvis (för credden) vill jag säga att det var helt rätt att ge Sofia Karlsson Årets folk-priset.
torsdag, januari 10, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man blir så trött. Just som du säger borde Those dancing days haft minst en grammis och kanske tom två.
Takida är ett skitband som spelar någon slags avskyvärd publikfriande "rock" som gör mig lite illamående.
Olle trummas hästsvans blir mycket äckligare om han tar av hatten.
Familjens stora genombrott kommer 2008 i samband med KENT-turnén.
Och KENT i sig är jag kluven som fan till. De är bra men det känns ju lite töntigt när alla röstar på dem av pliktkänsla. Nej jag är pro-jury i detta fallet mest för att jag inte tror att fyrans tittare vet sitt eget bästa. Juryn ska fö. bestå av tusen utländska musikjournalister.
Ja, jag undrar hur det känns att vara Kent-fan idagens Sverige, någon direkt glädje kan det ju inte ge att rösta på dem så de vinner ytterliggare en grammis, lite som en urvattnad politisk fråga, som man debaterar bara för att man gjort det förr.
Kents så kallade underdog-roll har för länge sedan lämnat medlemmarna, men i fansen sitter den kvar. Så jag, efter vad jag från kent-fans har sett, är ganska övertygad om att grammisglädjen är intakt.
Skicka en kommentar