lördag, januari 05, 2008

2007

2007 var motpolernas år, i alla fall för mig.
Den första halvan tillbringade jag i Umeå, pissjobb, underbar flickvän och en tvåa i ett bra område. Andra halvan har tillbringats utan någon som helst fast punkt, den enda röda tråden har varit avsaknaden av sådan. Tågresorna och sofforna var mina mer än någonting annat.
Jag kommer endast att innefatta en enda kategori i min lista över 2007, 'orter' är ämnet. Jag har aldrig förr lärt känna så många nya orter, städer, samhällen som under 2007. Vissa har jag swishat förbi och endast kunnat betrakta från tågfönstret, andra har jag spenderat längre tid i och bildat mig en uppfattning om. Många orter har fått nya innebörder, vissa har överraskat och vissa har gjort mig besviken. Min lista består av de 3 bästa orterna jag besökt under 2007.

3. Hjo
Ort i Västra Götaland. 6000 invånare.
Under mina resor har jag försökt att hitta pusselbitar till det som är Sverige, den största sådan hittade jag i där. Hjo är allt man alltför lätt avfärdar som isolerat, deprimerande och bonnigt. Tänk Fucking Åmål. Hjo är en ort som lever upp på sommaren, när turisterna kommer dit. Jag var där i December. Hela stadskärnan består av trähus, det är som att befinna sig i ett Astrid Lindgrenlandskap. Det finns två uteställen där alla super, skvallrar och slåss. Men det vackra, nästan poetsika i att vandra genom en folktom park och titta på restauranger som stängt för säsongen och fiskebåtar som ligger på land, uttorkade simbassänger, öde vandrarhem, titta ut över vättern och veta att denna lilla sjö fött sådana här samhällen. Att höra folk prata om Skövde som den staden dit man flyttar efter gymnasiet, om man 'lyckats'. Att möta unga människors blickar när de kommer på att de aldrig förr sett mig sitta i en soffa och dricka öl, där de brukar sitta och dricka. Det kan inte jag förneka. Men, Hjo är inte vackert eftersom det är ensamt, det är vackert eftersom det där finns ett behov av intressen. Förmodligen skulle man bli galen av att bo där en längre tid, men just de tio dagar jag var där fanns det ingentig vackrare än Konsum, ICA och Systembolaget.
2. Göteborg
Stad i Bohuslän. 500 000 invånare.

När jag berättat för folk om Göteborg har jag försökt förklara vad det är som får mig att tycka att det är trevligare där. Ingenting jag sagt har kunnat övertyga någon, så jag får väl helt enkelt nöja mig med att det är trevligare eftersom jag förväntade mig att ha, och hade trevligare. Trevliga fester, trevliga promenader, trevliga människor, trevliga dagar på fik. Göteborg känns som en stad där kulturen i första hand inte handlar om att bli full På stan (som i förhandsfavoriten Stockholm). Tillochmed tigg-alkisarna är trevliga.

1. Hammenhög
Samhälle i Skåne län. 1000 invånare.
Jag gillar egentligen inte att sätta en skånsk stad på nummer ett, jag har nämligen blivit upprepat besviken på Skåne under året, men hem är väl antagligen alltid hem. Där Ystadsvägen möter Simrishamnsvägen ligger Hammenhögs torg och Hammenhög har varit det enda stället jag kunnat tänka under de senaste sex månaderna. Det hjälper med största sannolikhet att min farfars och min farmors föräldrar ligger begravda 300 meter från min sovplats och min barndoms sommrar tillbringades 500 meter ifrån samma. Men det är inte minnena som sätter Hammenhög högst upp 2007, det är utvecklingen. Fröken Östergrens café öppnade upp tidigt i sommras. Och är ett av få caféer jag besökt som lyckats att inte överdesigna inredningen. Visst finns där en del gamla reklamskyltar, men mest är det en bokhylla fylld med pocketböcker, södra Sveriges godaste kanelbullar och ett lugn jag inte hittat någonannanstans. Dessutom har frisersalongen/skivaffären Broadway tagit över Jeppssons begravningsbyrås lokaler. En symbol så nödvändig som någon.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Karl skriver:
Med sommarstugan i Sandhammaren, boendes i Kristianstad, har Österlens landmärken varit något av en livlina för mig under de långa bilturerna. Brösarps backar, Vitabys lanthandel, S:t Olof, Smedstorp [Smi:sstårrp], och inte minst Hammenhög. På den gamla goda tiden (86-92) bestod Hammenhög av små sytillbehörsaffärer, frisersalonger, lanthandlar, florister och korvkiosker. Gemensamt för alla var att affärerna hette butikinnehavarens efternamn. Uppradade på vägen mot Borrby (!) låg: Jeppssons (som nämnt), Sassarssons, Petterssons, Lundins (tror jag...) m.fl. Hursomhelst brukade vi syskon bak i bilen, i sann bil-bingo anda, försöka räkna antalet konsonanter i Hammenhög. Ofta blev det bråk om vad som var vokal eller konsonant. Alla ormar under åkern. Erik i Ystad äter örter.

Anders Håkansson sa...

Extra kul är också att det förutom Jeppssons begravningsbyrå finns ett Jeppssons möbler på torget. Dessutom tror jag att det finns Jeppssons bilmeck i typ Borrby.