Man får ideér, man brainstormar, man säger saker som man sen tvingas genomföra.
Så var det, och igår gick jag och min sambo Philip till Gustaf Adolfs torg för att se det som alla läst om men få verkligen sett: lanseringen av en designerHM-kollektion.
Det var Roberto Cavalli som gällde och min historia kommer här.
Jag gick upp tidigt på morgonen, duschade och åt havregrynsgröt med lingonsylt. Även om det inte är den trendigaste frukosten så gällde det att satsa på något beprövat.
Vi väljer noggrannt ut var sin outfit. Anders: Mössa: red & green, jacka: peak performance, tröja: G&FA, bälte: överskottslagret, jeans: insight, skor: One true saxon. Philip: Tröja: acne, skjorta: second hand, linne: cheap monday, byxor: fifth avenue shoe repair, skor: nike, halsduk: H&M. Vi satsar på att vara vid H&M en kvart innan de öppnar. Det känns som att intresset för H&Ms små designermediakupper får allt mindre uppmärksamhet men det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Om fördomar får diktera förutsättningarna så väntade jag mig en hel del invandrartjejer mellan 15 och 25. Kanske eftersom Cavallis design är starkt sydeuropeisk, inte direkt det nordiska ljuset.
Vi kommer fram och en grupp av ungefär 250 personer som står och pressar. H&M-organisationen är ovanligt smooth, det märks att de varit med förr och att de har resurser.
När klockan slår 10 rusar folk in. Ett gemensamt tjejskrik uppstår bland de längst fram. De är taggade och förväntasfulla.
Det uppstår aningen kaosartad stämning. Hade man varit riktigt fet hade man kanske rekat dagen innan, men jag som aldrig befunnit mig i lokalen tidigare blir en aning förvirrad. Efter någon minut lugnar det ner sig, folk har hittat sina utgångspunkter. Utifrån dessa sliter de till sig kläder från bord och hängare. Jag hör någon skrika ”Jävla fittor!” och jag förstår att jag befinner mig i periferin av verksamheten. En lätt överviktigt emotjej går förbi mig med inte mindre än tre tigermönstrade korsetter. Jag gillar faktumet att hon vetat vad hon ville ha och nöjt sig med det.
Jag börjar prata med en relativt nybliven mamma som liksom jag står i utkanterna av rörelsen. Vi får kontakt genom att hon skrattar när jag säger att jag trodde djurmönstrat försvann med Scary spice. Hon har fått tag på en BH och två par strumpbyxor. Hon är mammaledig och jag är arbetslös, de andra vet jag inte, förmodligen skolkar en hel del av dem från skolan.
Jag går upp och kollar in provhytterna, det är lång kö.
Nu är alla kläder borta och folk står och pustar ut med famnen full av djurmönstrade plagg. De börjar syna varandras fynd och vissa föreslår bytesaffärer. En för stor tröja mot en för liten klänning. Ibland händer det att de två kommer överrens.
Persolnalen har också börjat slappna av lite, de står och tittar på folk och pratar.
Jag ställer mig i kön till kassan. Framför mig står en ung man med italienskt utseende, han har plockat på sig ett par trenchcoats och nån kofta. Ungefär 4500 går det på. Han frågar kassörskan: ”Tillverkas Cavalliplaggen i de ordinarie fabrikerna i Kina?”. Kassörska vet inte.
Jag betalar och går därifrån.
8 kommentarer:
Underbart! Helt jävla undebart!
Ja, Jag är fortfarande knäsvag efter närvaron av sådan kraftfullt vacker konsumtion.
Du är sannerligen en ironins mästare!
Björn, Anders, torsten: Detta inlägget är inte på något sätt ironiskt.
Anders är nog i högsta grad allvarlig, eller åtminstone jävligt nöjd med sin närvaro vid tillställningen. Det ser vi ju tydligt på den sista bilden; med ett plirigt leende på läpparna och med en nyfunnen respekt för det motsatta könet lämnar han, nästan motvilligt, butiken.
Anders: fick du med dig den feta emobruden hem?
är inte även din jacka second hand? *ler*
Både jackan och mössan är faktiskt second hand, var och en på sitt sätt. Jag gillar att du lagt dig till med asterix-asterix-grejen som kidsen slänger sig med.
Johan: Inte emotjejen men den nyblivna morsan slängde helt klart några ömma blickar mot mitt håll.
asterix-obelix-grejen är inne nu har jag hört. Jävligt inne
Skicka en kommentar