Från ett band som till synes känner stolthet inför det kaotiska i vad som förmedlas känns det sådär typiskt hit-and-missigt att välja att föreviga just denna helg. Och ge svensk indie sin egen nationaldag, nationalhelg, helgdag, helghelg.
Hösten är över men vintern har inte ännu börjat, liksom bob hund skapade i ett hålrum mellan den senaste punkavkomman och den post9-11kultur vi först nu börjar slumra upp ur. Naturen ger oss det sämsta av två världar, höstens mörker och väta samt vinterns kyla och kalhet. Bob hund gav oss popigt oljud.
Helgen v.48 med bob hund ger oss anledning att fira det mest ofirbara, det ordinära. Just är det kanske därför det känns så motiverat. Samtidigt känner stora delar av den svenska befolkningen förmodligen påtaglig glädje över helgen vecka 48, inte för att det är bob hunds Helgen v.48, utan för att det är helg. Det är två dagar (fredagseftermiddagens glädje tar ut söndagseftermiddagens ångest) utan arbete, utan chefer och stämpelklockor, utan vuxenmobbning och livegenskap.
Helgen v.48 är inte en av mina favoritlåtar med bob hund, men den har ju något lättillgängligt i det jag beskriver ovan, och det gör den speciell. Alla har kunnat svara ”jag” på de frågor Thomas Öberg ställer i texten och han lyckas förmedla detta faktum utan att bli pekoral.
För mig är detta bob hunds storhet. Se Reinkarnerad exakt som förut, God dag och adjö, Min trampolin och Jag är inte arg för fördjupning.
bob hund - Helgen v.48 (1998 - Jag rear ut min själ - allt ska bort)
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar