Marie-Antoinette i fyra kronologiska blickar från Kirsten Dunst

Blick 1: Vad gör jag på Versaille-blicken

Blick 2: Jag måste shagga min man-blicken

Blick 3: Paris Hilton-blicken

Blick 4: Min plats är vid kungens sida-blicken

Tre gräddbakelser, varav en för Axel von Fersen.

Förutsägelser angående 2006

Just nu genomför dn en smsomröstning angående nyhetsåret 2006. Kategorier, motiverade samt mina förutsägelser är som följer.

Årets trend

MySpace

Miljömedvetenhet

Märkesbarnvagnar

Skype

Yacht-rock

Jag kanske inte tillhör den ålderskategori som upptäckt växthuseffekten och köpt barnvagn 2006 men min röst ligger på MySpace. Det är som Lunarstorm, fast med street cred, kan inte misslyckas.

Årets person inom kultur & nöje i Sverige

Cecilia Stegö Chilò

Jonas Hassem Khemiri

Jesper Ganslandt

Erika Sunnegårdh
Mikael Persbrandt

Svårt. Hassen Khemiri levererar visserliggen den svåra andraboken och Förväl Falkenberg var väl bra. Men jag säger Stegö Chilò eftersom hon genom att vara den svenska folket valt fick oss att blicka innåt och ställa frågor om kultur vi annars sällan ställer. Persbrandt diskvalificeras eftersom det för en gångs skull hade varit skönt med en list där han inte är med (gammalt skämt). Ska i och för sig bli intressant hur det går med hans åtal mot Expressen, fast alla vet ju redan att de inte bryr sig.

Årets person i Sverige
Maud Olofsson
Christer Fuglesang
Fredrik Reinfeldt
Kronprinsessan Viktoria
Ingvar Kamprad

Alla vet vid det här laget att den som vinner väljarnas stöd är den som vunnit slaget om media. Reinfeldt vinner här med.

Årets nyhet
Klimatfrågan
Riksdagsvalet
Trängselskatten
Debatten om fildelning
Räntehöjningarna

Riksdagsvalet. De övriga frågorna är subkategorier till riksdagsvalet.

Årets nyhetshändelse i utlandet
Kriget i Mellanöstern
Valet i USA
Kinas snabba tillväxt
Saddam-rättegången
Nordkoreas kärnvapen

Det jag diskuterat mest på fyllan 2006: Kinas snabba tillväxt.

Årets svenska idrottsstjärnor
Björn Lind
Tre Kronor
Anna-Carin Olofsson
Curlinglandslaget
Anja Pärson

Bara vintersportare. Vinner gör hockeylandslaget, eftersom ishockey till och med har ordet 'is' i sig, liksom för att skrämma bort alla andra förutom Europa och Nordamerika, så att det aldrig någonsin ska kunna bli lika gött som fotboll.

Förolämplingar och ursäkter

"You mother fucker. I'm going to fuck you. Fucking Jews... The Jews are responsible for all the wars in the world. Are you a Jew?"

"I want to apologize specifically to everyone in the Jewish community for the vitriolic and harmful words. Please know from my heart that I am not an anti-Semite. I am not a bigot. Hatred of any kind goes against my faith."

Mel Gibson

"Fifty years ago we'd have you upside down with a fucking fork up your ass. You can talk, you can talk, you're brave now motherfucker. Throw his ass out. He's a nigger! He's a nigger! He's a nigger! A nigger, look, there's a nigger!"

"For me to be at a comedy club and flip out and say this crap, I'm deeply, deeply sorry. I'm not a racist. That's what's so insane about this."

Michael Richards

Viktiga sista ord

"När jag ligger här kan jag tydligt höra dödsängelns vingar slå. Jag kanske hinner undan, men jag måste säga att mina ben inte springer så fort som jag skulle vilja. Därför tror jag att tiden är inne för att säga ett eller annat till personen som är ansvarig för mitt nuvarande tillstånd. Du må lyckas med att ha tystat mig, men den tystnaden har ett pris. Du har visat dig vara så barbarisk och hänsynslös som dina mest fientliga kritiker har hävdat.

Du må lyckas med att tysta en man, men protestvrålen från hela världen kommer att ljuda, herr Putin, i dina öron i resten av ditt liv. Må Gud förlåta dig för vad du har gjort, inte bara mot mig utan mot vårt älskade Ryssland och dess folk."

Den före detta ryska agenten Alexander Litvinenkos på dödsbädden dikterade brev till Vladimri Putin.

Gästartist

Ett uteställe i Umeå. Kolla i högermarginalen.

Tom and Katie get married!

Rom, Italien. 2006-11-19

Nygammalt noise!

Grungen är tillbaka.

Punken är tillbaka i Umeå.

Borgarna sitter vid makten.

Det en spännande tid att bo i Umeå.

Vädret är piss.

Böglobbyn lobbar för fel grejer

Den 90-årige, homosexuelle, före detta diplomaten Sverker Åström, som på senaste tiden blivit uppmärksammad som co-host, tillsammans med Olle Palmlöf, för svt-programmet Böglobbyn har idag meddelat att han hoppar av programmet. Han tycker enligt Aftonbladet att Böglobbyn är dåligt och att han själv framställs ovärdigt.

Jag håller med honom till viss del. Programmet har inte varit det jag hoppades på. Jag hoppades att det skulle vara ett program som med hjälp av seriös journalistik utmanade den syn vi har på gaykulturen. Och med "vi" menar jag inte pensionärer och bönder, utan ungdomar, den målgrupp som dels har med homosexuella att göra i sin vardag, dels är den målgrupp som svt så hårt suktar. Tyvärr har de två program som hitills sänts genomsyrats av välproducerade inslag om nästintill helt ointressanta ämnen, skilldrade på ett ensidigt sätt.

Reportaget om bögknullarparken i Göteborg var väl bra, men när den medietränade chefen för stadsförvaltningen uttalade sig var det som hon sa fullkommligt intetsägande. Om man, som Böglobbyn gjorde, med stor skicklighet skildrar konflikten som inträffat då det anlagts en freesbeegolfbana i den park där bögar traditionellt sett knullar på varandra, borde man väl fundera ett steg längre. Personligen hade jag velat ha en diskussion om varför en minoritet ska få bryta mot lagen. Det är olagligt att kopulera på allmän plats. Det faktumet borde ha lyfts för att ge homosnubbarna en chans att tala om subkulturen och de tidigare problemen homusexuella upplevt, för att motivera varför bögar knullar varandra till höger och vänster. Man borde ha tagit upp diskussionen om huruvida bögkulturen är en promiskiös sådan. Då hade vi kunnat ta del av ett samhällsprogram som sa något nytt.

Reportaget angående trans-bögen som blivit förolämpad av Carola snuddade vid ämnet som borde varit huvudämnet, de hierarkier inom homokulturen som vi den sexuella mittfåran inte känner till. Böglobbyn borde ha gått mycket djupare in på detta ämne. Speciellt med tanke på att en sådant reportage, även om det sabbat den stämpel av solidaritet många straighta ser hos homokuturen, hade tydliggjort likheterna mellan homo- och heterosexuella. Vi hade kanske kunnat förenas i vår okontrollerade vilja att trycka ner andra.

Reportaget om indiebögen var riktigt bra. Men även här borde journalisten gått djupare ner i ämnet om den kulturella likriktning som förekommer inom homokuturen. Hur likriktningen ser ut, hur den manifesterar sig, hur den appliceras, hur den bemöter utanförskap. Indiebögen påpekade, otroligt träffsäkert, att homosexuella följer Calle Norléns budord om bögheten. hur fint hade det inte varit att låta Norlén bemöta detta påstående!

Reportaget från Bögatan var visserliggen patetiskt, men det kan man tillåta, men att Sverker Åström framstod som en kissnödig tonåring kan man inte. Samma sak med ifkgöteborgsklacken, Sverker stod där som en taktlam gubbe.

Jag respekterar Olle Palmlöf väldigt mycket, Faktum, Mongomagasinet, det var sköna grejer. Dessutom verkar han vara en bra kille. Men de grepp som var lysande i Mongomagasinet funkar inte med Böglobbyn, inte för mig i alla fall. Kanske eftersom jag känner fler homosexuella än funktionshindrade och därför har svårare att förhålla mig till dem och därför uppskattade "dom är ju normala"-reportage angående funktionhindrade. Jag kan förstå att Böglobbyn framstår som revolutionerande för mina far- och morföräldrar. Men för människor med vidare funderingar kring homosexualitet än "saknar dom inte kuken?/gör det inte ont?" är Böglobbyn inte särskilt upplysande.

Böglobbyn behöver bevisa att den har en redaktion (bestående endast av bögar, förutom Palmlöf) som inte räds de frågor, som gaykulturen själv ibland räds, som moderna människor ställer. SVT behöver bevisa att man kan, som ledorden dikterar, uppnå både mångfald och kvalitet genom att göra ett program om homosexualitet som tilltalar unga men som samtidigt har tillräkligt hög klass för att kunna behålla ett av de tyngsta namn som någonsin nämnts i samband med en TV-produktion, (kanske speciellt med tanke på sammanghanget och personens generationstillhörighet).

Jag gillar att Sverker Åström har hoppat av. Det är bra för det som Böglobbyn till stor del missat: insatt och god diskussion.

Opposition vol. II

Nu anmäls det nedan nämda påspåretuttalandet till Granskningsnämden för radio och TV. Jag kan se att man finner uttalandet stötande, men att kalla det för faktafel är väl lite väl absolut? Det är väl inte direkt som att den befolkning i Sverige med ursprung i Polen, som uttalat sig angående påspåretuttalandet, är direk partiska i frågan. Stötande är en sak, faktafel är en annan. För att uttalandet ska vara faktafel måste man bestrida att många polaker ljublade när Warzawapakten bildades.

Opposition!

Följande notis publicerades idag i pappersdn som kolumn på ledarsidan:

"Oldsberg spårar ur
SVT:s publiksuccé 'På spåret' reste i lördags till Warzawa. 'Under århundranden av krig har Polen och polackerna fått lida svårt', meddelade programledaren Ingvar Oldsberg, och fortsatte: 'Därför bildades försvarsalliansen Warzavapakten den 14 maj 1955 till många invånares jubel.' Jubel? Warzawapakten var ett sovjetiskt diktat som manifesterade Moskvas ockupationsmakt över större delen av Öst- och Centraleuropa. Att beskriva pakten som ett frihetsprojekt är groteskt. PETER WOLODARSKI"

Ett lysande exempel på när lillgammal och nyliberal möter gammal och go.

Tjejer

Z I

Det är sådana här mål världsforwards gör. Detta är från igår, Inter slog Parma med 2-1, Zlatan gör 1-0 i femtonde minuten.

Nationalstatens verktyg

See how they run...

De senaste åren har jag tagit del av en del "feta remixer" av beatlesklassiker, sjävlklart Dangermouses Grey album där han mixar beatles vita med Jay-Zs svarta men även en beastie boys vs. beatles, som prickade det gigantiska i som var hultsfredsfestivalen i somras. Nu släpps en skiva med världen kanske mest förutsägbara och pisstråkiga namn, "love". Den innehåller Beatleslåtar som är"remixade" med andra beatleslåtar, typ. och den är gjord av George Martin & son. Den är baserad på den Cirque du soleil-show som sattes upp för nåt år sedan. Det jag hört är jävligt bra. Dock, som vanligt när det gäller samlingsskivor med beatles, kan man starkt ifrågasätta låtvalen. Men de kunde varit mycket värre.

Vill mest tipsa om dessa smakbitar.

Kolla även deras officiella hemsida för mer.

Kärlek

En avart

Även om jag tycker att det är bull att sitta och moralisera över Carl Bildts aktieinnehav så tycker jag det är roligt att han har aktier i ett bolag som ägs av ett bolag som sysslar med porr (eller hur det nu var), vi talar alltså om Carl Bildt, mannen som beskrivit analsex som "en avart av sexualitet". Förresten, var det inte italienarna som uppfann analsex? Snacka om undertryckt ångest den mannen har, hans fru vill, han vill, men han kan inte, får inte.

Arbetarklassdrägg!

Tänk att vara tjejen till höger i grön jacka. Tänk att varje gång du har på dig din Viktor och Rolf-dress så kommer folk att tänka på hur du sjukskrev dig från jobbet och köade i flera timmar för att med sliten lugg och halvöppen, dumöppen mun tränga dig fram för att spara ett par tusenlappar. Hela H&M greppet med kända desigerns är ju dödsdömt på förhand, fina kläder är fina för att de är dyra. Men om man dessutom ska förknippas med kossor som hon i den gröna jack and jones-jackan, då kommer kön till nästa stora kändisdesignershappening som bedrivs av H&M att påminna mer om kön till Ullared 1999 än släppet av en designerkollektion.

Var det Lagerfeldt som i tv-reklamen för sin H&M kollektion sa "it's not about money, it's about taste"? eller nåt i den stilen. Jag skulle vilja säga "it's not only about lack of money, it's about bad taste as well".

For Frida, wherever she might be

En klasskamrat till min flickvän bor i ett "politiskt korrekt vegankollektiv", däri vantrivs hon. I dag kom hon hem så stod på köksbordet placerat en gravsten av papier-maché med texten Frida 2005-10-10 - 2006-11-07. Min flickväns klasskamrat frågade vem gravstenen syftade till, svaret från hennes vegansambo var:

"Frida var en höna"

Populism och publisism.

Aftonbladet 2005-06-30:
"Aftonbladets bensinuppror har på nolltid engagerat hundratusentals svenskar i kampen mot det hutlösa bensinpriset – och det orimliga i att bensinköparna tvingas betala moms på skatten."

Aftonbladet 2006-11-06
"Succé för Aftonbladets upprop – hittills har över 166650 svenskar lovat att göra något för att stoppa klimatförändringarna."

Pun III

Mods gör mig illa till mods.

Knark

Idag har en undersökning från Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala kommit ut som visar att nästan alla som skjuts ihjäl i uppgörelser mellan kriminella tar steroider. Enligt docent Ingemar Thiblin kan man "misstänka att yrkeskriminella använder steoriderna strategiskt för att minska sin rädsla och medkänsla".

Om man ska vända sig ifrån mer politiskt korrekta analyser som den ovan så tycker jag att dessa resultat återigen visar på behovet av en uppdaterad syn på sköna droger såsom kannabis. Kanske borde vi inte längre blunda för att det faktiskt finns olika typer av droger. Alla som röker kannabis begår kanske inte mer brott än dem som gör inte det (förutom just knarkandet). Kanske är det inte i hemmet som det kriminaliserande knarkandet tar plats, utan på gymmet. Dessutom kan man fundera på att om kannabis legaliserats så hade de bolastinnade proffskriminella haft mindre att göra.

Dessutom har Saddam Hussein dömts till döden genom hängning. Dn:s ledarsida imorse var oerhört insiktsfull.

Borat: Cultural Learning of America for Make Benifit Glorious Nation of Kazakhstan

Var precis och såg Borat: Cultural Learning of America for Make Benifit Glorious Nation of Kazakhstan. Den har ju emottagits väl av kritikerna. Men jag tyckte den var dålig.

Dels förstörde textningen den komiska timingen, sen balanserade filmen hela tiden på gränsen mellan ett gäng sketcher och en film med handling, men balanserandet gör att den inte lyckas med någotdera av de två. Dessutom var de allra flesta skämt förutsägbara och väldigt enkelriktade.

Det är naturligt att säga att Borats format är svårt att förvandla till långfilm, och det är det, även om det inte behövt vara det. Jag skulle oerhört gärna se en film med Borat där han gör en djupdykning i ett visst kulturellt (förmodligen amerikanskt) fenomen. I Borat: Cultural Learning of America for Make Benifit Glorious Nation of Kazakhstan gnuggar Sacha Baron Cohen ytan på en handful fenomen (judehat, islamofobi, homosexualitet, rasism, jämställdhet) utan att egentligen gå djupare in på något av dem, vilket förhindar den Sokratiska ironin som Borat gör bäst.

Den mest omtalade, nakenbrottarscenen mellan Borat och hans producent, dör lite för mig då Borats könsorgan är censurerat. Roligast var väl egentligen scenerna i början då Borat presenterar sin by, men då jag sett trailerna för filmen var även dessa scener förstörda.

Men det som egentligen sabbar Borat: Cultural Learning of America for Make Benifit Glorious Nation of Kazakhstan för mig är att hela filmen är så välregisserad. Man sitter hela tiden och funderar på vilka scener som framförs av skådespelare och vilka som är "äkta". Enligt mig borde antingen alla scener vara gjorde med dold kamera eller så borde det vara en fiktiv film.

För att sammanfatta så är Borat: Cultural Learning of America for Make Benifit Glorious Nation of Kazakhstan en film som består av ytliga scener löst sammakopplade av en måndagsidé till handling.

Jag kan rekommendera att ladda ner filmen (utan text) och se på bakfyllan, men absolut inte att betala 85 spänn för att se.

Två tomma magar.

Världens fulaste T-shirt!

Bruce Springsteen with the Seeger sessions band i Globen

I måndags (2006-10-30) var jag och såg Bruce Springsteen & the Pete Seeger Sessions band på Globen i Stockholm. Detta var andra gången jag såg Springsteen, den första var förra våren då jag såg honom på Devils & Dust-turnén då han spelade i Scandinavium i Göteborg. Den konserten kunde jag motivera som ’bra’ eftersom det var stort att se Chefen, och eftersom han avslutade med Dream, baby dream. Måndagens konsert var en musikalisk upplevelse som satte spår för livet. Jag var där med tre goda vänner, vi hade bra platser, stod längs fram i mitten, i andra kravall, precis bakom filmkameran. Jag kan inte minnas så många enskilda intryck, men jag minns glädjen.

Springsteen och hans band röjde, alla i The Seeger sessions band var fullgoda underhållare på egen hand och det var i det kaotiska tillstånd som uppstod på scen som den kanske mest genuint energifyllda musik jag hört live uppstod ur den sortens harmoni som bara kan skapas av ett kaos, den sortens kaos som Bruce Springsteen gjort sig sitt namn på att styra upp. Det kändes verkligen som om Springsteen i måndags kväll dyrkade musiken på ett sätt han inte gjort sedan han lirade Born to run-grejerna innan skivan släpptes. Ett slags vrål med eftertänksamhet.

The Seeger sessions band bestod av 16 personer om jag inte missminner mig, vissa stod ut mer än andra. Gubben på tuba till exempel, även om hans scenuppträdande stundtals kan beskrivas med begreppet ’buskis’ så var hans 'töntighet' den yttersta garanten att detta är så genuint det blir 2006. Den unga killen i keps som spelade gitarr längs till vänster (som enligt tvivelaktiga källor är Springsteens kusin och som innan den här turnén spelat inför publik en enda gång, då bestående av de tio närmast sörjande) gav alla unga musiker i publiken en glimt av den amerikanska drömmen in action. Den svarta gitarristen, till vänster om Bruce, som mer eller mindre stal When the saint go marching in, var så cool som bara en neger i hängslebyxor och hatt kan vara.


Bob Marley-frasen ”music – when it hits you you feel no pain” har ofta varit applicerbart, men aldrig mer så än när Bruce efter att han tillkänna gav att han skulle “play an old song for his young fans” och framförde Growin’ up från Greetings, samma låt som framförs här. Han körde även Atlantic city, The ghost of Tom Joad och The river, tre låtar som tillsamans med Growin’ up hamnat långt upp på listan över låtar att spela för någon som på 25 minuter vill förstå vad Springsteen handlar om. Men det var inte de enskilda hittarnas kväll i måndags, det var, för att använda fotbollstermer, en kollektiv seger, inte bara kollektivet The Seeger Sessions band, utan också kollektivet av låtar från We shall overcome i samspel med andra amerikanska klassiska låtar. Det var gospel, bluegrass, dixie, blues och folk. Och det rockade. Alla låtar smälte in i en liveupplevelse som borde förunnas alla som någonsin lyssnat på någon slags rock.

Visst var det magiskt när hela globen vägrade sluta sjunga ”pay me my money down”, men det var magiskt ur en helhet.

Jag borde självklart ha med den obligatoriska reflektionen över att Bruce är 57 bast, ”hur orkar han? bla bla bla”, men om man tittade in i hans ögon någon gång under konserten blir den diskussionen lika överflödig som att diskutera varför ungdomar super på fredagskvällarna.

Lika mycket som det var en musikalisk upplevels så var det en pseudoreligiös upplevelse. Jag har alltid fascinerats av stämningen i baptistkyrkor och nu har jag väl varit så nära man kommer utanför den amerikanska södern. Dock gjorde sig den sköna, svenska sekulariseringen påmind när bandet körde igång sin version av This little light of mine (eller Det lilla ljus jag har, som den hette när jag gick på kyrkans barntimme) och den svenska publiken inte alls gav intrycket av att känna igen låten.

Minus för kvällen var avsaknaden av mellansnack, men detta beror förmodligen på, och bevisar, att detta var inte bara Bruce Springsteens kväll, det var hela bandets kväll och först och främst, musikens kväll.

Om jag någonsin träffar någon som ber mig förklara den amerikanska musikens liv och leverne på en dag så kommer spelningen som Bruce Springsteen & the Pete Seeger sessions band framförde i måndags på Globen samt The Bands Last waltz att fungera som utbildningsmaterial.

Fem tjocka magar.

PS. Bruce tyckte, enligt aftonbladet, att det kändes bra att vara i Sverige.

Låtlista:
Atlantic City
John Henry
Old Dan Tucker
Further on (Up the road)
Jesse James
O Mary don‘t you weep
Growin‘ Up
Jesus was an only son
Erie Canal
My Oklahoma home
Love of the common people
The ghost of Tom Joad
Mrs McGrath
How can a poor man stand such times and live?
Jacob‘s ladder
Long time comin'
Open all night
Pay me my money down

Extranummer:
The River
You can look (But you better not touch)
When the saints go marching in
This little light of mine
American land