Trängselavgiftsomröstningarna runt om Stockholm är en av de första frågor som den nya regeringen får svårigheter att tackla. Stockholm säger ’ja’, kranskommunerna säger ’nej’, borgerligheten vill inte, men Centern vill innerst inne.
Jag kan inte hjälpa att förundras över den kortsiktighet och egoism som det sänder ut att som individ boende utanför Stockholm rösta ’nej’ till trängselavgifter.
Att vara starkt emot trängselavgifter på grund av känslan att man betalar från egen ficka till något man inte får tillbaka omgående i andra fickan är för mig höjden av kortsiktighet, självcentrering och tunnelseende.
Var man än bor så har man väl glädje av minskad bilism var som helst? Faktumet att man får betala en avgift när man kör bil innanför biltullarna borde rimligtvis överskuggas av den långvariga miljöaspekten. För människor som besöker Stockholm stad även i nöjesärenden finns även en kortsiktig miljöaspekt, för visst kan väl en Täbybo tycka att det är bra med ett Stockholm förskonat från den tyngsta bilismen? Dessutom framkommer faktorn att pendlare från Stockholms kranskommuner borde vara välrepresenterade i gruppen bilister som kan tillgodogöra sig framgången med ett mindre antal bilar, alltså mindre bilköer, alltså minskade bensinkostnader.
En undran ligger kvar om inte kranskommunernas rungande ’nej’ egentligen inte är ett ’nej till trängselavgiften’, utan snarare ett uttryck för att folk i Stockholms läns periferi är trötta på fokusering på vårt lands huvudstad. Denna infantila avundsjuka är inget annat än barnsligt löjlig, speciellt när dess konsekvenser drabbar alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar