Att trasha Spotify 2009 känns ungefär som att dissa potatisens varande i Sverige.
Självklart förstår jag hela grejen med reklamfinansiering. Självklart vet jag att om jag betalat för tjänsten hade jag sluppit skiten. Men jag får lite väl påtagliga nittonhundraåttiofyra-vibbar av faktumet att reklammeddelandena på Spotify automatiskt pausas om man drar ner volymen.
Företagen borde ju å sin sida förstå att en person som medvetet drar ner volymen för att slippa höra skiten inte lär vilja köpa grejerna ändå.
Dessutom stör jag mig såklart på reklamernas utformning. Den där man ska ringa in är CP. En go gubbe till göteborgare och ett fett äckel till skåning. Sen en massa nyliberala affärsideér (flera konton till familjemedlemmar, köpa och bränna ut låtarna på skiva). Spotify vill hemskt gärna uppfattas som ett socialt medium och det finns skitfina sharing-funktioner. Men att ringa in från lumpen för att låta min pluton skrika VI ÄLSKAR SPOTIFY, dit har dom en bit.
Inte att nämna nätkasino-reklamerna. Jag avskyr nätkasionon och allt vad de innebär. Om Spotifys målgrupp är samma som nätkasinona är det bara en tidsfråga innan man får herpes av streamingtjänsten.
söndag, maj 03, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lite kul är det väl ändå med den där skåningen som tokdissar spotifyreklamen. Den efterblivna ungen som lyssnar på Lordi däremot.
Skicka en kommentar