Same ol'

Fernando Torres har aldrig gjort mål i en match som Liverpool förlorat. Ian Rush hade en likadan inverkan på samma lag, under en sjuårsperiod för längesedan och jag vet att Michael Laudrup endast en gång gjort mål för det danska landsholdet och förlorat, det var hans sista match, VM '98 mot Brasilien.

Med tanke på att Liverpool kryssade en hel drös matcher förra säsongen så framstår det som mindre imponerande, men ändå. I ett lag som inte saknat ledargestalter i backlinje eller på mittfält känns det fint om Torres skulle kunna växa in i en sådan roll, den ack så rara, lagledande anfallaren.

Han är endast 24 men blev kapten för Atlético Madrid när han var 19. Grabben har definitivt nånting. Han verkar alltid trött, grinar illa, stödjer sig på sina knän när det vankas hörna (som att dölja sin längd), han gestikulerar, slår ut med armarna och skäller på domaren, han får aldrig frispark vare sig han förtjänar det eller inte. Men han har en ärlighet i sitt spel som är ovanlig.

Om Torres kan fortsätta på sitt inslagna mönster kan han mycket väl bli en sådan där magisk forward, en sån som inte bara i ord men också i handling och kanske själ spelar för laget.

Efter upphämtningen mot Manchester City i söndags pratar alla om ligaguld. Med största sannolikhet blir det inte så, men hoppas kan man alltid.

Medveten om fantastisk partiskhet så tycker jag faktiskt att de rotationsmönster Benítez hittills visat den här säsongen är riktigt innovativa. Visst har Mourinho roterat en del, med goda resultat, men det Rafael gör med Liverpool just nu är inte bara att spela de spelare som är i form, på humör och passande för motståndet. Han laborerar även med formationer och spelares platser.

Personligen gillar jag Gerrard och Alonso på mittfältet samtidigt, men ännu mer gillar jag tanken på att om någon av dem blir skadad eller går ner i svacka så finns det en handfull andra bra sätt att forma mittfältet på. Benítez har inte bara flera bra spelare på alla positioner, han har dessutom spelare för många olika situationer. Babel som bänkvärmare är till exempel oerhört värdefull och Leiva lär bara växa i sin roll. En stabil andremålvakt i Cavaleri är även det ett karaktäristiskt drag för en riktigt framgångsrik klubb.

Men Chelsea kommer inte att tappa många poäng, inte om de spelar som de spelar nu med halva mittfältet samt Drogba skadat. Och United kommer att ånga på och Wenger kommer att komma på hur man slår lag som backar hem. Bara inte Henry går till City, gör han det är han förlorad.

Beroende på hur mycket Benítez tror på otursförföljda Philipp Degen kan en högerback vara lämpligt att köpa in i Januari. Det känns förgäves men jag hellre sett att Benayoun försvinner och Pennant stannar. Så länge Real tar sina flottiga fingrar från Agger så är det egentligen lugnt.

Skrtel behöver inte opereras och kan vara tillbaka redan till jul, positivt inte minst för Champions League.

Aurelio och Leiva känns inte alltför heta för tillfället. Riera och Dossena behöver komma in i det "engelska spelet" men de visar redan på väldig kvalité. Mascherano är Mascherano men det är störigt att han ska iväg till andra sidan jordklotet för att lira VM-kval stup i ett.

Det känns onekligen som att varje match är sjukt viktig så här i inledningen av säsongen men oktober ser bortamatcher mot Atlético och Chelsea med fyra dagars mellanrum. Två kryss vore verkligen trevligt, speciellt mot Scolari & c:o. Nu har ju Torres brytit Benítez måltorka på Stamford Bridge. Ytterliggare ett bevis på pojkens storhet.