Memories of the west

Det är andra hälften av augusti, det är blickande ut mot gamla SKF, det är dags att summera.

Konsert:
Det är alltid lika svårt att utse 'bästa konsert'. Teddybears rockade, Kanye West var grym, Laleh var underbar. Men bäst, bäst var Lady Sovereign. Endast hon kombinerade ungdomlig entusiasm med professionalism. När hon gjorde sin version på 'Pretty vacant' var hon för en stund post cool britania, post new labour. Till upplevelsen hörde också att Primal scream körde samtidigt. Gårdagen och samtiden blev helt plötsligt uppenbar.

Anti-konsert:
Det var kul att se dem, det var kul att se honom. Men Pouges var inte bra. Anyone will tell you, ljudet var dåligt. Shane försvann var fjärde låt och hade en roddare som tände ciggen till honom. Det värsta är kanske att folk med insyn i bandet sa att det var en bra konsert. Moneybrother var inte heller särskilt bra. Och Erykah Badu är inte i mina ögon en stor entertainer.

Miss:
Jag ville se The tough alliance och Those dancing days väldigt mycket, men faktumet att de spelade på klubb gjorde att det hade varit ett allt för stort avkal på resterande respektive kvällar att jag valde bort dem. Hives var tydligen bra och The go! team svängde tydligen. Men i ett parallellt universum (där man inte har behov av öl) är jag mest ledsen att jag missade Eagles of death metal.

Anti-miss:
Jag hade sett dem förr, det var dåligt. Jag såg dem inte, det var tydligen dåligt. Juliette and the licks är inte en seriös bokning.

Överraskning:
Teddybears räknas inte eftersom ingen visste förän fredagen att de skulle komma. Devendra Banhart lade kulissen för en fin festivalstämning. För mig, relativt otippat.

Anti-överraskning:
Alla visste om det, alla pratade om det. Så när Peter, Bjorn & John gick upp på Kanye var det något av ett antiklimax, mycket eftersom ljudet var dåligt. Dessutom var sångaren alltför tydligt star struck av Mr West.

Planering:
Hela festivalen. Luger valde att låta artisterna köra korta konserter, ofta utan extranummer, speciellt under eftermiddagarna. (Det verkade som att budskapet hade varit "bandet på scen 1 börjar inte förrän bandet på scen 2 slutat"). Detta gjorde att publiken i lugn och ro kunde se en artist med insikt om att när konserten är slut går vi till nästa, missar ingenting. Detta gjorde att man slapp onödigt spring bland publiken och annat stressande. Dessutom fanns alltid tältscenen, vilket gjorde att man oftast hade valmöjligheter. Självklart minus dock för planeringen av klubbspelningarna, som jag tidigare nämnt var man mer eller mindre tvungen att offra en hel kväll om man vill se något klubband. Men visst, det hade förmodligen inte gått att göra på något annat sätt. Kanske borde de lagt konserter i parken även på torsdagen, och låta klubbarna köra mer dans och mindre popochrock.

Anti-planering:
Det är alltid jobbigt med band som spelar för tidigt, vissa mer än andra. Personligen hade jag gärna sett Shout out louds på kvällen, i tältet istället för på (den relativa) morgonen, på Flamingo.

Bokning:
Erykah Badu, Kanye West. Absolut. Regina Spector, jo visst. Adam Norrud, you bet ya!

Anti-bokning:
Jag hade faktiskt gärna sett Sahara hotnights på lineupen. Jag hade inte garanterat inte sett spelningen, men de hade passat in så bra.

Debatt:
Man fick inte ta med någonting på området. Inte sprit, inte paraply. Spritförbudet var både bra och dåligt, man fick se mer, uppleva mer eftersom man inte drack (50:- för en öl i plastmugg i någo av öltälten var väl sådär lockande, även om jag i svaga stunder föll för trycket). Men samtidigt, en halvfull festival är en halv festival. Paraplyerna blev det ett jäkla liv om, det regnade men alla vara tvugna att lämna sina paraplyer utanför. Frågan jag ställer mig är om det någonsin, i hela världshistorien, varit tillåtet med paraply.

Anti-debatt:
Genus. Laleh, Annika Norling x 2, Lady Sovereign, Mapei, Erykah Badu, Those dancing days och Regina Spector. Luger lyckades få de främsta kvinnliga akterna. Brett och bäst. Tack till alla jobbiga feminister som gnällt genom åren, ni lyckades till slut!

Tack också till Erik, P-O och ODB som alla upplät sina lägenheter till alldeles för mycket löst folk.