Eftersom det var ett tag sedan sist kommer här tre korta reflektioner om kulturutbudet den senaste månaden:
1. The Though Alliance definierar Popmusik 2007.
2. Actionscenerna i Death Proof rörde mig till tårar.
3. Easy Tiger är en gryning.
Varken om singellivet i en studentstad eller vardagslivet för en två-barns-mamma i en stockholmsförort
5 kommentarer:
Easy Tiger tar vid där gold slutade, och tacka musikgudarna för det. Grym skiva.
Helt klart. En framtida klassiker, men mer än en klassisk skiva, en ljum vind i den öken som är emo på ena barrikaden och '65-75 på andra. För att inte ens nämna nu-rnben.
Jag vill tycka om Easy Tiger, jag lyssnar, nickar instämmande, detta borde vara min kopp kaffe. Men istället lämnar skivan mig med blandade känslor.
Personligen har jag nog bara hört hans fenomenala cover på Wonderwall. Jag måste få säga att jag gillar det jag hör på Easy Tiger.
Den är där Ryan ska vara. Inte en massa rappande som han fenomenalt dåligt försökte sig på. Eloge till kreativiteten, men nej. Easy Tiger är det bästa han gjort på länge. En annan countrydoftande skiva som släpptes i år är Kristofer Åströms Rainaway town, som jag varmt kan rekommendera.
Skicka en kommentar