Verkligheten tangerar kulturen.1999 visades killinggängets Gunnar Rehlin - En liten film om att göra någon illa på SVT. Det är en mockumentär om hur Killinggänget lanserar en nationell hat-kampanj mot före detta filmkrönikanprogramledaren Gunnar Rehlin, så småningom får Gunnar Rehlin upprättelse, förstärkt av allmänhetens förakt för Killinggängets hänsynslöshet, och reser sig som en vinnare.
Jag funderar på Lars Danielsson. Lars Danielsson fick i mångt och mycket bära hundhuvudet för tsunamikatastrofen, han blev mer eller mindre korsfäst av media. Nu har Sverige haft regeringsskifte och Lars Danielsson är tungt utsatt för arbetsplatsmobbning på UD, av utrikesminister och analsexentusiast Carl Bildt. Och plötsligt vänder vinden. Lars Danielsson framhålls nu som ett offer av omständigheterna. Samma människor som 2005 och tidigt 2006 pissade på Danielsson i tidningarna kramar nu om honom. Samma nyhetskonsumenter som tidigare krävde hans avgång använder nu honom som ett exempel på Moderaternas ondska.
Min personliga analys av detta är att den svenska tidningsläsaren förskjöt sina känslor efter tsunamin på Danielsson trots att tidningsläsaren innerst inne visste att det inte var Lars Danielssons fel. Nu när Danielsson får den bestraffning som man yrkat på vaknar det svenska samvetet och läxar upp: Lars Danielsson är bara människa.
Senaste nytt: Göran Persson har sagt år Fredrik Reinfeldt att säga åt Carl Bildt att inte sacka Lars Danielsson. Den som lever får se
2 kommentarer:
Det är väl kanske lite av tabloidspressens karaktär att böja sig för vinden och emfasera i övertydlighet. Inte direkt något att uppröras över. Danielsson är en ytterst kompetent tjänsteman. Det kan man utröna genom att se på den flyende hakan.
Mmm, definitivt. Det som är mest skrämmande är hur de populistiska medierna faktiskt formar folks åsikter och hur denna folkliga öppenhet mot inkonsekvens är med största sannolikhet en av anledningarna till varför även populistiska politiska partier har kunnat få sån grogrund.
Skicka en kommentar