Hejsan morsan hejsan stabben

Idag hörde jag Cornelis Vreeswijk på radion, Brev från kolonien.

När jag gick på mellanstadiet var det en av de oftast förekommande låtarna vi sjöng på musiklektionerna (ledda av Hans Wall). Det som var intressant var att jag hörde verser som vi inte sjungit, typ versen om pillerna som man blir en kul typ av var borttagen från den version vi sjöng som 10åringar.

Det är kul när man tänker på censur och hur omotiverad och oriktad den kan vara. Förmodligen var det ju så att någon lärare eller t.o.m. rektor ansåg att vi inte skulle sjunga om piller som gör en till en kul typ, för om vi gör det, då blir vi knarkare. En intressant aspekt av detta är såklart att de andra verserna av Brev från kolonien innehåller bl.a. anstiftande av skogsbrand samt mordförsök. Inget av detta upprörde våra lärare lika mycket som knarket.

Censur av kultur uppskattas sällan av de som intar kulturen. Den uppskattas knappt av någon, jag har aldrig sett eller hört talats om person som kämpat för censur, fått det och sedan lutat sig tillbaka och njutit av den censurerade versionen av världen. Allt som oftast hittar personen något annat som hon vill censurera, och glömmer helt bort att njuta av bortfallet av t.ex. knarkarversen i Vreeswijks Brev från kolonien. Det hade varit kul och se någon FCC-människa rappa genom en låt och strunta i svordomarna.

Ahh, vem vet.