Big Brother 2006

Igår började Big Brother 2006. Det var lysande. Tidigare år har producenterna försökt få en viss fördelning av karaktärer, där fanns den onda, den goda, den snälla osv, allt efter grekisk modell. Igår släpptes först sex tjejer in, alla var på de tjugo, fem var blonda, tre eller fyra hade silikonbröst (och en sa att det var sådana hon skulle skaffa om hon vann förstpriset på en million kronor), ett par hade vikt ut sig i Slitz och/eller Moore (ett yrke som tydligen kallas för ’glamourmodell’). En blev vald till Miss Road Car girl 2005 eller nåt sånt. Alla sex uppfyllde kriterierna för att klassas som ”bimbo”. Det känns som att producenterna helt tappat greppet. Känns det inte logiskt att karaktärerna ”bimbo” och ”bitch” endast uppfyller sina karaktärer i förhållande till andra karaktärer? Det ska bli kul att se hur de förhåller sig till varandras exakta motsvarigheter.

Sen släppte de in 12 killar, tjejerna ska, under en veckas tid, välja vilka sex som ska få vara kvar, en åker ut varje dag. Killarna var lite mer mångfasetterade än tjejerna, men det fanns ändå en legio i hur de framstod. De var snygga och fräscha, unga och fina. De som stod ut mest var en norsk raggare och en dvärg.

Det intressanta med detta är att producenterna helt verkat ha tappat fotfäste. Man pratar inom statsvetenskapen om Anomi – normupplösning. Detta inträffar när samhället utvecklas alltför snabbt, man kanske kan säga att människorna inte hänger med samhällets utveckling. Jag anser att Big Brother 2006 är ett bevis för att dokusåpan som fenomen har drabbats av anomi. Genren har utvecklats så snabbt att det inte längre finns någon moral eller etik kvar. Det intressanta är att denna genre inte direkt haft någon moral från första början. Men av alla perverterade spelupplägg jag sett i dokusåpor chockerar inget mig lika mycket som detta års Big Brother, just på grund av den totala avsaknaden av mångfald och gråzoner. Ideén med Big Brother är väl att man ska isolera människor från omvärlden och se hur de agerar? Men dessa personer (kanske huvudsakligen de kvinnliga deltagarna) lever ju redan i en isolerad värld. Deras jobb är ju att vara snygga, tillgängliga, synliga och så vidare. Vill man verkligen titta på 12 personer som gör sitt jobb? Självklart.

Big Brother 2006 är en skatt för eftervärlden, vilket tidsdokument denna serie är. Ni vet den där känslan men får av att titta på klipp från melodifestivalen från 70-talet. Den där känslan som känns ”Hur kunde hon ta på sig det där?” och ”Tyckte man verkligen det var snyggt?” Samma underliga känsla kommer man att känna när man tittar på Big Brother 2006 om 20 år. Skillnaden kommer att vara att när vi tittar på melodifestivalen syftar känslan på modet, när våra barn tittar på Big Brother 2006 kommer känslan att syfta på mänskligheten och kulturen, både brett och snävt. Våra barn kommer att förakta oss, framtiden kommer att döma oss.

Jag nämnde tidigare dvärgen. Han heter Manne. Igår läste jag en artikel på aftonbladet.se där Svenska Riksförbundet för Kortväxta tydligen gick ut och starkt kritiserade Mannes involvering i Big Brother 2006. De sa att de inte skulle tveka inför att göra en anmälan om Manne framställdes oriktigt. Sånt gör mig förbannad. Att människor från ens egen minoritetsgrupp ska inskränka på ens individuella frihet att knulla och supa i tv, vad är det? Har Manne bett om särbehandling? Ska Kanal 5 ljuga om alla andra som någonsin varit med i Big Brother, förutom Manne, för att han är kortväxt? Fascism.

Inget kan stoppa anomin!

Men det hade varit intressant att sätta sig mer in i fenomenet anomi. Vad kommer att hända med televisionen ur ett tioårsperspektiv? Kommer vi att uppleva en till regression när det kommer till vad vi ser på tv? När kommer i så fall den? Eller kommer dokusåpan att avlösas av något annat, något nytt, något osett. Hur kommer i så fall detta nya att se ut?

Tills nästa gång, Big Brother går typ varje dag, på Femman, nätet och dygnet runt på BigBrotherkanalen

Keep watching the screens

Anders